[obetitlad]

Om en pojke och en flicka blir kompisar med varandra,
är det då alltid så att en av dem, eller båda, får känslor för den andra?

Jag vet att det händer då och då.
Men vad ska man göra?
Det är sånt man får leva med. Antar jag.

För man kan ju inte förstöra en vänskap
genom att säga som det är.
Om man är ensam om att ha den där andra känslan.

Men det brukar gå över.
När man inser att personen är så mycket bättre
än man faktiskt trodde från början.
Då är det värt att ha ont i magen och sömnproblem.
Tror jag.

Fast,
det kan ju bli bra annars också.
Det kanske kan bli bättre... Till och med.

Tog mig en närmare titt på en påse från Apoteket.
Där finns en liten varningstext.
VARNING! Håll denna plastpåse borta från ditt barn. Kvävningsrisk.

Så, det innebär att man kan få höra denna replik, på till exempel ett barnkalas eller vid en lekpark, utan att det är tokigt:
- Nej Daniel, ge mig påsen. Den är farligt. Här, vi ger den till Martin istället.

Än en gång får jag tillbaka på skatten!
Men det är oroväckande att det hela tiden blir mindre och mindre.
Fortsätter det i denna takt kommer jag nästa år vara tvungen att betala tillbaka.
Och så vill man ju inte ha det.
Förra året fick jag tillbaka runt 2500 kronor. I år är summan nere på 793.
Vad räcker det till?

Som arbetslös och utan sommarjobb tänker man så.
Hmm, det räcker till 264 paket nudlar.
Vilket innebär att jag nästan klarar mig till nästa år.
Fast man kanske borde spara pengarna till nästa år när jag måste betala tillbaka.

Jag trycker på länken som leder till att jag kan skriva ett nytt inlägg.
Jag har något i bakhuvudet som vill ut, ner i bloggen. Men jag kan inte formulera det.
Vet inte riktigt vad det är. Bara att det är något...

Något som är annorlunda.
Något som som inte riktigt passar in.

Gång på gång trycker jag och kommer hit men kan inte skriva.
Jag bara klickar bort det och loggar ut. Nu skriver jag i alla fall.

Mestadels nonsensinlägg staplas på varandra i bloggen.
Aldrig kommer det ut något allvarligt. För det allvarliga kan jag inte formulera.
Det ligger på lur.
Men vill ut.
Jag vet bara inte hur.
Eller när.

...

Idag blåste det lite kallt. Solen var varm, men skuggan var som is.
Därför passade det fint med ett glas varm choklad. Men inte vilken choklad som helst.
Nej, det var vit varm choklad. Gjord på krossad vit choklad. Det kunde man tydligt se när allt var uppdrucket och det låg bitar i botten av glaset.

På toppen fanns den sedvanliga grädden och lite kakaopulver.
Det var en ganska så maffig kopp, man blev mätt av den. Och då hann det sista bli ganska kallt innan jag var klar.

Nästa gång ska jag nog prova den där med chili.