[obetitlad]

En jobbig grej måste ju vara om en tonåring med tourettes syndrom jobbar under en chef som heter Kuuk.
Stämningen på det kontoret måste vara lite tryckt.

Den där Gunnar Rehlin, kan han inte försöka se lite glad ut?

- - -

Alan Arkin fick för bästa manliga biroll i filmen Little Miss Sunshine.
Fantastisk film

- - -

Fantastiskt trist gala.

- - -

Bäst hittills: Will Ferrell, Jack Black och John C. Reilly gör ett sångnummer om att komiker inte kan vinna en Oscarsstatyett. Väldigt underhållande.

Jag fyller jättemånga år i höst.
Men jag kan ändå tycka att sådant här är jättekul.

Sahara Hotnights - Cheek to cheek
Mando Diao - TV & me
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Anna Ternheim - Today is a good day
Moneybrother - Dom vet ingenting om oss

Denna vecka gjorde vi bildreportage i skolan. VI fick välja på att antingen "bevaka" en stadsdel eller göra något på temat "fritid/djur/natur". Jag valde stadsdel men det var så förbannat kallt att jag fastnade på ett öde fotbollsstadion. Gick runt där i någon timme och knäppte kort och frös.

Men varför var du där, på ett öde stadion i kylan? Du kunde ju gjort något inomhus?
Ja, det vet jag mycket väl. Men all den där ödsliga stämningen tilltalade mig. Så jag dröjde mig kvar.
Bjuder er på ett smakprov från bildserien.



Med vintersolen i ryggen stårde röda läktarstolarna stadiga i betongen.
Kommer de i år att få uppleva framgångar för Karlstads fotbollslag?

Mina fingrar är täckta av små sår som läcker ut blod. Det svider om man tar i dem. Jag vet för jag har pillat lite. För att göra det lite bättre (böjningen "dåligt bättre ?" ni vet) droppade jag lite fräsh citronsaft på såren. Ajaj, det sved kan jag lova. Jag fick liksom bita i fingret för att inte skrika. Dum idé, för då fick jag ett bitmärke också. Jag ville göra mig själv lite gladare igen så jag strödde salt i såren, vilket int eär en bra grej. Jag förväxlade nog socker och salt där.

Men för att göra rent såren så tryckte jag ut lite aceton på händerna.
The rest is history.

Dagens grej som gjorde mig leende: Jag såg en plastpåse som flög runt i luften, upp över taken på fyravåningshusen och vidare bort, bort, bort...

Jag vet inte hur många det var som såg Stockholm Live i onsdags, eller reprisen några dagar senare.
Ni som lät bli, ja ni missade ingenting. Ni som såg det, stackars.

Programmet gjorde nog sitt värsta bottennapp hittills.
Henrik Schyffer lyfte aldrig.
Özz Nûjen fick inte mina mungipor att lyfta en millimeter.
Och Henrik Elmér,
hans nummer blev helt misshandlat.
Han framstod som en konstig snubbe som inte kan vara rolig.
Vilket är fel. Han är en konstig snubbe som ÄR rolig.

Och de där sketcherna,
nej tack.

SVT borde producera ett 45 minuter långt stand-up-program utan sketcher och programledare.

Mando Diao - TV & me
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Anna Ternheim - Today is a good day
Lady Sovereign feat. Missy Elliot - Love me or hate me
Sahara Hotnights - Cheek to cheek

Månader läggs till månader.
Snart är det försent.
Om man ångrat sig i månader,
kan man ångra sig hela livet.

Eller?
Jag vet inte.
Vad är skillnaden
på ett liv
och att månader läggs till månader?

Måndag morgon. Fast det egentligen är torsdag.
Det är svårt att hålla isär, det är ett rent sammelsurium av dagar, uppgifter och utebliven ork.
Att bara ligga kvar i sängen på morgonen och på så sätt slippa lägga sig på kvällen börjar mer och mer kännas som en bra idé. Men den är svår att genomföra.
Varje dag är den andra lik. Det är sällan det händer nåt som man hajar till på och säger:
Ahh, det är måndag/tisdag/onsdag/torsdag/fredag/lördag/söndag.

Idag känns det som måndag, för benen är inte med, huvudet är inte med.
Ingenting är med. Kylskåpet är tomt.
Orken ligger säkert i tvättkorgen, men den orkar jag inte leta fram.
Motivationen... Ja, vart är den?
Kanske får man motivation om man går till Clas Ohlson och köper en slagborr och en ask multiskruv.
Tveksamt, det kostar för mycket av den lilla kraft jag har att gå dit.

Jag låter det vara måndag hela veckan.
Det är enklast så.
Dumt nog.

Under kvällen var jag på stand-up igen.
Det var en bra uppställning.
Men liten publik. Fast bra.

Kristoffer Appelquist var MC och Dj Maze la musiken.
För tekniken stod jag vet inte vem men Glada Ankan var platsen.

Först ut var det en ny tjej, Ann-Sofie någonting. Widgren kanske. Vidlund tror jag.
I alla fall, hon blir bättre och bättre för varje gång. Bara det fortsätter så.

Sen körde den värmländske stockholmaren Håkan Jäder ett litet set.
Jag har börjat gilla honom mer och mer. Han har en sån lite äldre stil men gör det på ett bra sätt.
Så att till och med jag kan gilla det. Eller vad säger jag, jag är ju gammal. Mest till hur jag tänker.
Så egentligen är jag nog på samma nivå mentalt som Håkan är.

Sen var det en liten paus där någon occuperade toaletten under minst en kvart.
Bra jobbat. Jag fick verkligen hålla emot för att inte stå med våta byxor.

Efter pausen var det Martin Soneby som drog lite elaka skämt. På ett kul och lärorikt sätt.
Han lyckades få publiken emd sig denna gång, jämfört med senast han var här.
Då var det mest pinsamt, men det var Försäkringskassans fel. Inte hans.
Han är elakt rolig. Spana in honom om han kommer till Din stad.

Sist körde Råland Ulvselius, känd som mannen bakom skämten som andra komiker drar i tv-program.
Det måste vara lite hårt, att hitta på en bra grej och sen sälja den. Men, ja skit samma...
Han var ganska rolig, lite putslustig med en massa bra hyss man kan göra.

Hej.

Jag har en fråga.
På nya skivan sjunger du i låten Stetoskop:

Jag har synat oss genom ett stetoskop
när det kommer så nära är det bara sådär

Jag förstår inte. Hur synar man genom ett stetoskop?
Förklara gärna.

Tack.

Ojoj, vad man kan ha kul åt saker som inte är kul. Egentligen.
Men som blir kul... för att man tycker det är kul. Eller nåt.

Jag befann mig mitt i stadens kärna, MittiCity, och skulle köpa mig något att äta. Det kurrade i magen.
Och då går man naturligtvis till, just precis, godishyllan. Jag kände mig sugen på en mättande Kexchoklad sådär påkvällskvisten, som det var.
Jag tittar runt lite ändå, ifall det skulle kunna tänkas finnas något annat godis som kan verka mättande.
Och då ser jag det! Paketet. Som ligger placerat i lådan med Break. Jag vänder på det och läser:
Grillad rostbiff 78.68 kr.

Någon har alltså kommit till Konsum, det var en Konsumbutik, med tanken
"Jag ska nog köpa lite rostbiff".
Denna någon har sedan beställt just rostbiff för en ganska bra slant.
Men på vägen mellan charken och kassan måste det ha hänt något.
Personen måste passera godiset.
Personen ser en härlig godisbit.
"Mmm", tänker personen, "Jag kanske ska ta en godisbit istället för rostbiff".
Personen lägger ner sitt paket med rostbiff och tar en godisbit.
Paketet med rostbiff får ligga kvar.

Godis är mat, eller vadå?
Have a Break, have roast beaf?

Märkligt, men väldigt väldigt roligt.

Tänk.
Jag har fått något gjort idag.
Inte mycket, men ändå.
2 000 skrivna tecken av det som ska bli runt 4 000 -6 000.
Nåja, jag har lite tid kvar faktiskt.

- - -

Idag är det en sån där dag när man ska hylla kärleken eller nåt.
Visst är det fint med kärlek men om kärlek var en person skulle Kärlek skicka mig ett kort med texten:
"Hej, jag hatar dig".
Det skulle i och för sig vara kul att få ett kort.

Men kärlek är så svårt.
Särskilt när man inte är så där framfusig.
Och istället är blyg och tillbakadragen inför ämnet.

Nog fan borde jag kunnat säga hej.
...

När man har chansen att sova lite längre, men ändå går upp klockan sju måste det tyda på att man vill få något gjort. Jag hade de tankarna när jag la mig, men när jag vaknade ville jag bara somna om. Vad kommer ändå prestera innan lunch, var tanken som snurrade i huvudet.

Men jag tog mig upp, gjorde mig klar, gick till bussen och nu sitter jag i skolan. Fortfarande med tanken att jag inte orkar. Inställningen är mitt största problem. Men jag vet att om jag bara får något varmt att dricka, som te eller kaffe kommer det nog gå bättre. Så efter tio borde jag vara i slag att kunna skriva om Chrusjtjov och Brezjnev.

Upplyftande dag.
Men den avslutas med stand-up.
Trevlig avslutning på en vad jag tror hemsk dag.

Aj.

Helst plötsligt, utan för varning, började mitt knä ömma igen.
Jag vet inte vad jag gjort. Det känns inte så bra. Kanske kan det gå över om jag sover.
Det känns nästan som om nån slagit ett järnrör över knäet.

Aj.

Men hellre nu än när planet lyfter till Moskva.
Planer finns på att byta 3500-bäddshotellet mot vandrarhem, för det är billigare.
Ja, det är billigare. Men vart är charmen med att bo på vandrarhem?
Jag hoppas det blir hotell, för annars...

Aj.

Jag saknar... Någonting.
Kan inte sätta fingret på vad.
Eller jo... Det kan jag.

Aj.

Hej.

När jag köper ett korvpaket får jag oftast tio korvar, sällan fler eller färre.
Men när jag sen ska köpa tillbehöret "korvbröd" får jag välja mellan förpackningar om åtta, tolv eller 16.
Nu undrar jag,
vart gick det snett i kommunikationen mellan er bagare och korvtillverkarna?

Måste jag alltid ha fler bröd hemma än jag har korvar till?

Tack.

Men heja Sverige!
Cosmo4?! Va, va?
Vad tänkte ni med ni som röstade?

Vad var det för fel på Regina Lund?
Ja, förutom kläderna och den där "scenshowen"?
Det var ju ändå en bra låt.

Cosmo4? Jösses.

Mando Diao - TV & me
Anna Ternheim - Today is a good day
Moneybrother - Dom vet ingenting om oss
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Marit Bergman - Mama, I remember you now

Bistromaestro

Många tjejer har ju åna där "snyggaste killen"-listor i sina bloggar.
Jag tänkte föregå med gott exempel och lista fem tjejer man skulle vilja dejta för att de är så briljanta.
Och ja, jag vet att det gjorts såna här listor förr.

1. Annika Norlin
2. Marit Bergman
3. Carina Berg
4. Hanna Fahl
5. Jonna Sima

(utan inbördes ordning)

Oj, bara svenska tjejer.

På bussen hem, när iPoden var ur funktion, började jag fundera på ord.
Orden var lite speciella.
Det är ord som innehåller bokstäver som går från början av alfabetet till slutet.
Exempel på såna ord är: ben, arv, el. Ja, ni fattar.

Nu undrar jag,
heter den här gruppen av ord något speciellt?

Okej. Först vill jag klargöra att jag inte tycker illa om tjejer som kör stand-up, men ibland kan man undra om det verkligen är rätt grej de sysslar med.

Det känns ganska ofta som att de är osäkra i sig själva när de måste säga fitta femton gånger på tre minuter. Kan de inte bara säga något kul om nationalekonomi? Eller något annat. Men det är klart, man ska skämta om det som ligger en närmast, det är det man kan prata bäst om. Men ja, tjejer borde ju ha något kul tätt intill sig. Fan, jag bara trasslar till det.

Kan ju säga att det inte är så kul med en kille som säger kuk femton gånger på tre minuter heller.

Det här är ett försök till ett nytt moment i den här bloggen. Någon slags caféguide.
Till att börja med rör det sig om caféer i närheten av Karlstad, eftersom det är där jag oftast håller hus. Men när jag rör mig i Sverige så kommer jag blogga de caféerna också. De caféer jag besökt innan jag började med det här kommer jag inte blogga om, det blir lite orättvist. Så jag får dra mig dit igen, vilket inte är så besvärligt.
Notera att jag kommer att välja att fika med det som personen bakom disken rekommenderar.
Så, här följer det första.

Café CGC
Belägget på en platå i klädaffären CGC ligger, knappt märkbart om man inte vet om det, ett litet smakfullt café.
När jag gör mitt besök, vid tretiden en onsdag i februari, är det inte speciellt många gäster. Vid ett av borden sitter tre ungdomar. Vid ett annat sitter en ensam dam. Under tiden jag sitter där kommer det några par i åldern 60+ samt ett litet sällskap om tre kvinnor som är i samma ålder. Precis när jag går kommer ett par damer som precis som jag nappat på erbjudandet kaffe+semla 35:-.

Besökare: Hit går de som handlar kläder i butiken, eller de som fortfarande vill fika mysigt och lugnt.
Utseende/inredning: Små bord med plats för två. Längs ena väggen finns en soffa så man kan sitta tre vid några bord. Över varje bord hänger en lampa, en halvmeter upp. Väggarna är vita och pryds av några inramade Miro-affischer och ett par andra tavlor. Stolarna är gula och av någon sorts plast. Dessutom finns ett bord för ett lite större sällskap. Det spelas ingen musik, vackert med tystnaden. På borden står dessutom en liten vas med en riktig blomma i.
Utbud/pris: Man kan välja på de flesta vanliga sorters kakor. Jag frågade damen i kassan vad hon kunde rekommendera och fick svaret "semlorna är goda". Så jag nappade på den. Annars hade jag nog valt en kanelbulle. Priserna ligger nog på en tjuga per bakverk. Vill man ha en annan kaffesort än vanligt svart finns det några att välja på. Te finns.

Servetter/socker: enlagers-servetter med Löfbergs Lila tryck, vikta som en sån där trekants sandwich. Sockerbitarna är av märket Dan Sukker, två bitar i en förpackning.
Koppar: Kopparna har lite storleken av en gammaldags kaffekopp. Lite för små för min smak, men de passar in med hur caféet ser ut. Tillsammans med koppen får man ett också ett fat. Gulligt.
Läge: Man kan ser ner över shoppande människor, ser ingenting av sta'n. Men man kan läsa en bok/tidning.
Allmänt intryck: Mysigt café helt enkelt. Lugnt, man kan sitta ner med en tidning och smutta på sin kopp utan att man störs av musik och dörrar som öppnas och stängs. Här kan man vara för sig själv en stund.

Plus
frågan "Vill du ha mjölk?"
klädhängare
ingen (dålig) musik

Minus
Små koppar
Lite sterilt


(Märk väl att jag ännu inte har någon fast form för hur dessa små stycken ska se ut, men det ska utarbetas).

Vaknade ganska utvilad och slog mig ner för att se lite morgon-tv.
När jag bläddrar genom sidorna på Kanal 5's text-tv läser jag om Lustans Lakejer. Det står att de stod på scenen sista gången 1981. Detta fick mig att tänka på Arvikafestivalen 2004, var inte bandet där då?
Jag börjar titta i mina festivalhäften och ser att det var de. Men det var ett Lustans med bara sångaren Johan Kinde kvar av originaluppsättningen. Så var det med den saken. Men...!

När jag tittar igenom dessa små böcker märker jag att festivalbandet för Arvika 2003 är spårlöst försvunnet. Jaha, tänker ni, vad gör det då? Ja, vad gör det, egentligen? Förutom att det är ett minne.
Jag fick nästan panik och letade febrilt efter det, men det syntes inte till. Men så, plötsligt, ligger det bara där. Någon högre makt måste jävlas med mig. Kanske inte.

Poängen var i alla fall att om man tittar på text-tv kan man få uppslag till helt poänglösa och tråkiga inlägg.

Det är märkligt.
När man ska göra övningar i kreativt skrivande, ja då blir man så icke-kreativ.
Det blir som en låsning i allt vad tänkade heter. Och ska man inte tänka, ja då tänker man.

Märkligt.

En natt fick jag den här tanken i huvudet.
Oerhört positivt för att komma från mig.

"Om man lägger till några ingredienser, blir det sockerkaka av det som tidigare bara blev pannkaka".

Låter inte så smart i efterhand.
Men jag bjuder.

Var påväg hem förut och så kom den här låten upp i iPoden,
David & the Citizens - Belly full of Butterflies.
Och i den finns den här versen.
Var det en slump att jag råkade lyssna aktivt och koncentrerat just då?

I wake up early because I have to
I can't be late for the daily boredom
that keeps me dreaming, that keeps me wishing
that keeps me pushing eveything in front of me
but oh, what a pretty day to choose
oh, what a pretty day to choose
when you're so far away from me

Nu gick det upp för mig!
Jag. Lät. Mig. Mutas!
Jippii.

Jag är en usel journalist.
Usel.
Jag undrar om sömn kan få mig att må bra.
Kunde jag skulle jag
gråta mig genom natten.
Men det är nog ingen bra idé
det skulle se konstigt ut imorgon.

Alla skulle undra
"varför är dina ögon röda",
och jag skulle svara
"jag grät, på grund av mina dåliga bilder".
Det skulle vara dumt.
Det skulle
verkligen
vara dumt.

Sådär, nu har det gått ytterligare en halvtimme.
Och jag är lika sne på mig själv för det där fotogrejsimojset.
Så jag har försökt komma på bortförklaringar. Som inte fungerar men likväl.

1. Det är inte mig det är fel på, det är kameran.
- Ja, den kan fungera. Om man är döv. Och inte kan läsa på läpparna.

2. Min hund åt upp minneskortet.
- Dåligt, bara dåligt.

3. Jo, öhh... kameran, den kanske snart kommer figurera i media. Som Mockfjärdskameran.
- Bingo, den är jättebra. Inte. Tyvärr.

4. Jag erkänner... jag gav kameran till en liten tomte som aldrig hållt i en kamera.
- Tomtar? Trolleri om den ska gå hem. Tomtar och troll... Men åhh...

5. ( )
- Är en skiva med Sigur Rós.

6. Nej, jag har ingen förklaring. Men, jag hade trevligt.
- En stämning kan man inte publicera i en tidning. Tyvärr.

Oj, jag är verkligen en dålig bloggare.
Jag lovar att skriva mer. Och så gör jag inte det.
Det förra inlägget var skrivet i rent vredesmod. Men det får ligga kvar, jag kan stå för det.
Det här inlägget var menat att handla om något vackert, något fint. Trevligt.
Men ack, det föll.

Men jag kanske kan göra ett försök:

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så var jag i Göteborg i nästan en vecka.
Det var underbart. Att få komma bort, att få se nåt nytt, att få träffa en god vän. Vi besökte filmfestivalen, vi gick och såg The Magic Numbers, vi fikade, vi shoppade. Allt var fint.
När jag kom hem blev det en backlash. Allt blev tyst. Tomt. Kusligt.
Men jag har minnen kvar.

- - -

Vi hoppar praktikdagarna.

- - -

Vi hoppar allt annat jag tänkte skriva också.
För den här gången. Men jag kommer bli en bättre bloggare.
Redan från och med imorgon. Eller senare idag, om man vill vara petig.

Hej hallå i lingonskogen (som nu är snötäckt, på sina håll. Och utan lingon).
Ikväll har jag bevakat ett litet musikevenemang i en frikyrka. Det var över förväntan trevligt och varmt.
Jag trivdes som en fisk otrivs i en varm ugn. Antar jag. Dålig liknelse, men ni förstår nog vad jag kan tänkas mena.

Men jag grämer mig över en sak. Bilderna jag tog. Jag har nog sänkt fotografyrket till en nivå ingen trodde fanns innan mitt jobb. Jag vet mycket väl att blir det dåliga bilder kan man bara skylla på fotografen, inte kameran. Men ärligt talat, det var en sugig kamera. Kan man skriva sugig, finns den böjningen, egenligen?

Nåja, skriver jag en bra text så ordnar det sig. Eller så försöker jag bara lura mig själv.
Kunde jag bitchslappa mig själv skulle jag göra det nu. Hårt. Jättehårt. Jättejättehårt.
Men jag vill ge en eloge till alla sköna band som var där, det var ett fint arrangemang. De slog tydligen publikrekord också. Billie the Vision and the Dancers var headline. De rockade fint.

Fan, jävla kamera. Vore inte internet ett vardagsrum, utan istället en mörk källare, skulle jag harva ur mig flertalet grova förolämpningar mot kameran i synnerhet, och mig själv i allmänhet.

Men nu borde jag sova.
Hörs vi inte mer så beror det på att jag är tillfångatagen av svenska fotografers organisation eller vad den nu kan tänkas heta, den grupp som kommer mordhota mig mer än lovligt.

Tack.

Hej hej hallå alla ni (räknar) fyra som läser min blogg. Åh, nu kom det en till, nu är ni fem.
Jag har dippat lite i bloggandet, men det beror mest på att jag var bortrest och var utan datorkontakt under en hel vecka. Det var en fin känsla.

Funderade på att snabblogga lite om resan. Funderade vidare och kom fram till att det skulle vara på tok för dumt för att göra eftersom det är roligare med en bättresammanfattning. Men sen, då funderade jag ytterligare och kom fram till att jag likväl kunde snabblogga lite.

Så, lite snabbt:
- Besökte filmfestivalen. Såg tre filmer och ett kortfilmspaket.
- Fikade en massa.
- Hängde med min grymma vän.
- Hmm...

Ja, snabbt var det och kort.

Sedan jag kom hem har jag varit på praktikbesök hos Filipstads Tidning.
En liten tidning men jag kan nog trivas där.

Och ikväll var det stand-up på Glada Ankan.
Magnus Betnér, Kristoffer Appelquist och Fredrik Andersson var kvällens roliga line-up.
Bra med folk också.

Ja, nu ska jag sova.
Fler tråkiga blogginlägg kommer snart.