Som ett litet paket.

Jag har så många textidéer i huvet. En hel novellsamling ligger så gott som klar.
Bara den någongång ville sättas på pränt av mig själv.
Men jag kommer mig inte för att göra det, sätta mig och skriva.
Eller ställa mig och skriva. Eller lägga mig och skriva.

Men jag kan skriva här. Det är synd, att det går någorlunda lätt kan jag tycka.
Fast, kanske kanske, kan det vara en hjälp om jag får upp farten.

De där texterna är mest bilder. Det är som en serie med bara bildrutor som ska bli en text utan bildrutor.
Eller så hittar man någon som är villig att illustrera.
"Stopp och belägg, det finns inga texter än".
Så rätt så rätt.

Chokladen är slut, jag har en artikel att skriva och jag är trött.
Varför är det alltid så?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback