Nu var det dags igen.

Jag är inte den som gråter speciellt ofta. Senast var nog minst ett par år sen.
Men nu, nu är jag så illa tvungen.
Den där benhinneinflammationen, eller vad det nu är, gör så förbannat ont.
Kanske är det alldeles för lite sömn som gör att jag gråter.
Jag vet inte.

Men ont gör det.
Nåt så fruktansvärt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback