Vad hände sen...?
En tanke slog mig här om dagen. Vad hände med "tack för det Televerket"-killen?
Ni vet han i reklamen.
Såhär är min (fiktiva) version av historien.
En dag i slutet av 1992 kallas reklamkillen upp till direktören.
Direktör: Slå dig ner. Vill du ha saft?
Reklamkille: Mmm.
(Direktören trycker på sin snabbtelefon)
D: Ingela, kom in med lite saft till killen. Jo.. Så här är det. Vi ska ju byta namn nu, det känner du till. Vi byter ju till Telia AB. Och vi har kommit fram till att vi inte behöver dig längre. Vi ska ha en ny profil.
R: Nähä
(Killen sörplar i sig saften)
D: Du är inte ledsen.
R: Nää.
D: Men då säger vi så. Här, ta en karamell.
Reklamkillen lämnar kontoret. Han ville inte erkänna att han tyckte det var ett dumt beslut. Ja, han tänkte så. "Dumt beslut". Lite lillgammalt sådär. Dumt för lill och beslut för gammalt. Inombords grät han högt, men det syntes inte när han staplade ut genom Televerkets grind, sugandes på en mintpastill. Vart skulle han nu ta vägen?
Någon familj hade han ju inte. Den var bara skapad av reklammakarna.
Det hade börjat snöa. Det var i slutet av november så det var inte överraskande. Det hade kommit snö tidigare i veckan. Reklamkillen börjar vandra uppåt gatan, funderandes på vart han ska ta vägen. Han funderar på att lifta in till centrum, finna ett billigt hotell för natten. Men han väljer bussen.
När bussen väl kommer har han börjat blöda näsblod. Han stiger ombord, halar upp en näve mynt. Kalla mynt från reklamfilmens värld. Han får en näsduk av chauffören.
Han sätter sig i mitten av bussen. En dam i fyrtioårsåldern börjar prata med honom. En dam med basröst. Hon doftade after shave. Hon frågar vart hon är på väg. När reklamkillen vänder sig om ser han att det är en kvinna, inte en man som han trodde på doften och rösten. Hon presenterar sig som Janne och killen svimmar av.
När han vaknar ligger han i en bädd på Östermalm. Janne är klädd i vanliga kläder. Där finns också en riktig kvinna. Hon presenterar sig som Jannes fru Elisabeth.
Janne ber reklamkillen att inget säga om det där på bussen. Reklamkillen lovar och Janne lovar i sin tur att skaffa ett nytt jobb åt honom. När Elisabeth Malkemyr gått till affären för att inhandla chips, dipp och kolsyrad läsk (sånt man åt i början av nittiotalet) ringer Janne sin vän Carl Edenbratt. Reklamkillen kan inte riktigt höra vad de säger. Senare på kvällen kommer Carl till familjen Malkemyr. Han kollar på reklamkillen och nickar åt Janne.
Janne säger åt reklamkillen att följa med Carl. Han får ett par skjortor och andra kläder av Malkemyrs och knatar iväg med Carl. "Nu ska du få jobba" säger Carl. De beger sig till Plattan a.k.a Sergels Torg. Carl ger reklamkillen en påse med vitt pulver. "Här, sätt i gång". Han visar reklamkillen en man i basker och pipskägg som läser en Dagens Industri. "Gå, nu". Så inleds reklamkillens nya karriär som drogförsäljare.
Åren går. Han faller själv in i beroendets värld. Inkomsterna täcker inte utgifterna. Brott begås. Fängelsevistelser kommer på varandra. Korta men brutala. Kontakter knyts, kontakter bryts.
Idag är det ingen som vet vart han håller till.
Så tror jag det gick till.
Vad tror du?
Ni vet han i reklamen.
Såhär är min (fiktiva) version av historien.
En dag i slutet av 1992 kallas reklamkillen upp till direktören.
Direktör: Slå dig ner. Vill du ha saft?
Reklamkille: Mmm.
(Direktören trycker på sin snabbtelefon)
D: Ingela, kom in med lite saft till killen. Jo.. Så här är det. Vi ska ju byta namn nu, det känner du till. Vi byter ju till Telia AB. Och vi har kommit fram till att vi inte behöver dig längre. Vi ska ha en ny profil.
R: Nähä
(Killen sörplar i sig saften)
D: Du är inte ledsen.
R: Nää.
D: Men då säger vi så. Här, ta en karamell.
Reklamkillen lämnar kontoret. Han ville inte erkänna att han tyckte det var ett dumt beslut. Ja, han tänkte så. "Dumt beslut". Lite lillgammalt sådär. Dumt för lill och beslut för gammalt. Inombords grät han högt, men det syntes inte när han staplade ut genom Televerkets grind, sugandes på en mintpastill. Vart skulle han nu ta vägen?
Någon familj hade han ju inte. Den var bara skapad av reklammakarna.
Det hade börjat snöa. Det var i slutet av november så det var inte överraskande. Det hade kommit snö tidigare i veckan. Reklamkillen börjar vandra uppåt gatan, funderandes på vart han ska ta vägen. Han funderar på att lifta in till centrum, finna ett billigt hotell för natten. Men han väljer bussen.
När bussen väl kommer har han börjat blöda näsblod. Han stiger ombord, halar upp en näve mynt. Kalla mynt från reklamfilmens värld. Han får en näsduk av chauffören.
Han sätter sig i mitten av bussen. En dam i fyrtioårsåldern börjar prata med honom. En dam med basröst. Hon doftade after shave. Hon frågar vart hon är på väg. När reklamkillen vänder sig om ser han att det är en kvinna, inte en man som han trodde på doften och rösten. Hon presenterar sig som Janne och killen svimmar av.
När han vaknar ligger han i en bädd på Östermalm. Janne är klädd i vanliga kläder. Där finns också en riktig kvinna. Hon presenterar sig som Jannes fru Elisabeth.
Janne ber reklamkillen att inget säga om det där på bussen. Reklamkillen lovar och Janne lovar i sin tur att skaffa ett nytt jobb åt honom. När Elisabeth Malkemyr gått till affären för att inhandla chips, dipp och kolsyrad läsk (sånt man åt i början av nittiotalet) ringer Janne sin vän Carl Edenbratt. Reklamkillen kan inte riktigt höra vad de säger. Senare på kvällen kommer Carl till familjen Malkemyr. Han kollar på reklamkillen och nickar åt Janne.
Janne säger åt reklamkillen att följa med Carl. Han får ett par skjortor och andra kläder av Malkemyrs och knatar iväg med Carl. "Nu ska du få jobba" säger Carl. De beger sig till Plattan a.k.a Sergels Torg. Carl ger reklamkillen en påse med vitt pulver. "Här, sätt i gång". Han visar reklamkillen en man i basker och pipskägg som läser en Dagens Industri. "Gå, nu". Så inleds reklamkillens nya karriär som drogförsäljare.
Åren går. Han faller själv in i beroendets värld. Inkomsterna täcker inte utgifterna. Brott begås. Fängelsevistelser kommer på varandra. Korta men brutala. Kontakter knyts, kontakter bryts.
Idag är det ingen som vet vart han håller till.
Så tror jag det gick till.
Vad tror du?
Kommentarer
Trackback