[obetitlad]

Cornelis Vreeswijk ställde påstående och frågan:
"Somliga går i trasiga skor, säg vad beror det på?"

Svar: I 93 procent av fallen, fattigdom. I fem procent av fallen lathet. Resterande två procent är sköna skor.

Nu till något seriöst:

- Om någon som talar teckenspråk blir av med fyra fingrar, kan han/hon då kommunicera?
- Hur drömmer en dövstum?
- Finns det dialekter inom teckenspråk?

Det här kan komma som en chock.
Men jag är glad att jag insett mitt eget beroende. Samtidigt är det en lättnad att kunna berätta om det.
Kanske kan det gjälpa andra.
Tack vare att jag upptäckte mitt eget beroende såpass tidigt behöver jag inte söka hjälp.

Det har pågått intensivt nu under den senaste månaden, fast jag har använt det från och till under säkert en tioårsperiod. Men då trodde jag inte att det skulle gå så här långt. Men när man hittar det till ett lågt pris, då köper man mer och intagandet blir högre.
Eftersom jag jobbat den senaste månaden har den största användningen skett just där. Ganska öppet, men jag har kanske fått det att se ut som jag bara använder det naturligt. Ska sanningen fram handlar det om två olika beroenden. Ni ser, jag ljuger lite för mig själv, trots att jag insett allvaret i det.

Det handlar om mitt intensiva användande av russin och Wasa Sandwich. Nu börjar det bli jobbigt att ljuga om att det inte är ett beroende. För varje artikel slukar jag fem nävar russin, varje dag äter jag minst fyra sandwich.
Ska jag ta mig ur det här, eller kan jag stanna kvar? Jag skadar ju ingen annan.

En tanke slog mig här om dagen. Vad hände med "tack för det Televerket"-killen?
Ni vet han i reklamen.

Såhär är min (fiktiva) version av historien.

En dag i slutet av 1992 kallas reklamkillen upp till direktören.

Direktör: Slå dig ner. Vill du ha saft?
Reklamkille: Mmm.
(Direktören trycker på sin snabbtelefon)
D: Ingela, kom in med lite saft till killen. Jo.. Så här är det. Vi ska ju byta namn nu, det känner du till. Vi byter ju till Telia AB. Och vi har kommit fram till att vi inte behöver dig längre. Vi ska ha en ny profil.
R: Nähä
(Killen sörplar i sig saften)
D: Du är inte ledsen.
R: Nää.
D: Men då säger vi så. Här, ta en karamell.

Reklamkillen lämnar kontoret. Han ville inte erkänna att han tyckte det var ett dumt beslut. Ja, han tänkte så. "Dumt beslut". Lite lillgammalt sådär. Dumt för lill och beslut för gammalt. Inombords grät han högt, men det syntes inte när han staplade ut genom Televerkets grind, sugandes på en mintpastill. Vart skulle han nu ta vägen?
Någon familj hade han ju inte. Den var bara skapad av reklammakarna.

Det hade börjat snöa. Det var i slutet av november så det var inte överraskande. Det hade kommit snö tidigare i veckan. Reklamkillen börjar vandra uppåt gatan, funderandes på vart han ska ta vägen. Han funderar på att lifta in till centrum, finna ett billigt hotell för natten. Men han väljer bussen.
När bussen väl kommer har han börjat blöda näsblod. Han stiger ombord, halar upp en näve mynt. Kalla mynt från reklamfilmens värld. Han får en näsduk av chauffören.

Han sätter sig i mitten av bussen. En dam i fyrtioårsåldern börjar prata med honom. En dam med basröst. Hon doftade after shave. Hon frågar vart hon är på väg. När reklamkillen vänder sig om ser han att det är en kvinna, inte en man som han trodde på doften och rösten. Hon presenterar sig som Janne och killen svimmar av.
När han vaknar ligger han i en bädd på Östermalm. Janne är klädd i vanliga kläder. Där finns också en riktig kvinna. Hon presenterar sig som Jannes fru Elisabeth.

Janne ber reklamkillen att inget säga om det där på bussen. Reklamkillen lovar och Janne lovar i sin tur att skaffa ett nytt jobb åt honom. När Elisabeth Malkemyr gått till affären för att inhandla chips, dipp och kolsyrad läsk (sånt man åt i början av nittiotalet) ringer Janne sin vän Carl Edenbratt. Reklamkillen kan inte riktigt höra vad de säger. Senare på kvällen kommer Carl till familjen Malkemyr. Han kollar på reklamkillen och nickar åt Janne.

Janne säger åt reklamkillen att följa med Carl. Han får ett par skjortor och andra kläder av Malkemyrs och knatar iväg med Carl. "Nu ska du få jobba" säger Carl. De beger sig till Plattan a.k.a Sergels Torg. Carl ger reklamkillen en påse med vitt pulver. "Här, sätt i gång". Han visar reklamkillen en man i basker och pipskägg som läser en Dagens Industri. "Gå, nu". Så inleds reklamkillens nya karriär som drogförsäljare.

Åren går. Han faller själv in i beroendets värld. Inkomsterna täcker inte utgifterna. Brott begås. Fängelsevistelser kommer på varandra. Korta men brutala. Kontakter knyts, kontakter bryts.

Idag är det ingen som vet vart han håller till.

Så tror jag det gick till.
Vad tror du?

Dr Unknown stegar in på sitt jobb. I handen har han något unikt. Något ingen tidigare sett.
Han knackar på hos sin kollega Dr Hansen, väntar på svar och kliver in.

Unknown: Ha, nu har jag den.
Han håller upp sitt föremål.
Hansen: Vad är det där?
Unknown: Ett för oss doktorer unikt verktyg. Något vi saknat länge.
Hansen: Jaha, men vad är det för något?
Unknown: Det är en, håll i dig nu, det är en...
Hansen: Men säg då!
Unknown: En rektaltermometer! Man kan ha den i munnen också.
Hansen: Låter väldigt osmakligt. En rektalprodukt som kan användas oralt. Ohygieniskt dr Unknown.
Unknown: Alltså, man får bestämma vid första användningen hur den skall tas.
Dr Hansen kliar sig i skägget och nickar åt Dr Unknown.
Hansen: Du kan ha något där. Arbeta på en lansering för den.

Var det såhär det gick till när rektaltermometern presenteras för den första utomstående?

"När slutar öst vara öst och väst vara väst?
Eller är väst alltid väst?
Och öst alltid öst?"

Självklart är öst alltid öst.
Men tänk om det inte var så.
Skulle man då kunna vilja förändra situationen i väst utan att låta helt bananas?
För om man idag skulle ställa sig upp på ett möte av valfri karaktär och säga
"Jag vill inget hellre än förändra situationen i väst till det bättre",
ja då skulle man uppfattas som en lustig filur. Tror jag.

Har du testat?
Eller uppfattas man som en kuf utan sans?

Det slog mig precis -

Varför är det ingen som heter Tord nu för tiden?

Man kan inte vändra på dagen för då blir det varmt i lägenheten
och
man kan inte vädra på kvällen får då kommer myggen in.

När ska man då vädra?

Vad kostar det att äta en hotellfrukost på ett hotell om man inte bor där?
Kan man bara knata in i overall och säga "skönt med en runda på morgonen"?
Eller hur gör man?

Tipsa en fattig jävel!

När man är i en mataffär måste man så gott som alltid passera godishyllan när man ska fram till kassan.
Man ser alla de där läckra godisarna som ligger och hänger där. I färgglada papper. I prassliga påsar.
I kantiga askar. Man tänker
"Åh, det ser så gott ut, jag vill ha".
Men så kommer man på sig själv med att det är inte så bra för ekonomin att köpa den där chokladkakan.
Den från Mmm... Marabou med Digestivekex i.
Men någonstans kopplar det inte riktigt.
Trots att hjärnan skickar signaler till handen
"Inte ta! Inte ta!"
så tar handen ändå kakan. Placerar den i korgen som annars består av enbart nyttoprodukter så som mjöl, kiwi och filmjölk.

Tänk om det istället för en godishyllan var så att man var tvungen att passera en man som sålde droger.
Skulle armen ändå sträcka sig fram och låta sig injiceras med någonting lite sådär mystiskt från en spruta, trots att hjärnan säger
"Ajabaja, du vet att det är dumt och din ekonomi kommer inte ha råd med detta i framtiden"
?

Det är sånt man alltid tänker på i mataffären men inte vågar fråga om.
Annat man tänker på i mataffären är:
Skillnaden på cocktail- och körsbärstomater.
Varför plockgodiset inte är placerat högre upp, så inte småbarn hostar och nyser i det.
Varför man tänker på skillnaden på cocktail- och körsbärstomater.

Nu ska jag blogga om reklamfilm.
Jag ser en del reklamfilm, men jag zappar gärna mellan dem så jag vet inte alltid hur de slutar/börjar.
Men denna film tror jag gör reklam för ekologiska varor hos Coop.

Den jag talar om är alltså den där flera människor rabblar upp en massa olika produkter.
Så som öl, mjöl etcertera.
Nu undrar ni säkert
"Vart är poängen?"
Den kommer nu.

Den första personen som ska nämna dessa produkter är en mörk kille.
Som inte kan hålla takten.
Coop har alltså hittat den enda mörka killen/tjejen i världen som saknar taktkänsla.

Nu är frågan, är det kul?

"Nu finns Cornelis bästa samlade på en skiva".

Vem kom på den briljanta idéen att för femtioelfte gången göra en samling?
Har inte "de bästa" varit på skivor förr?
Bara undrar, med tanke på att det alltid är samma låtar.

Till nästa gång (läs: nästa sommar), varför inte göra en samling där faktiskt de bästa låtarna finns med?

Kan ingen göra en bra förpackning för Digestivekexen att resa i?
Det är oerhört drygt när de hela tiden faller i bitar när man plockar fram dem.
De där kakorna som reser i wellpapp, kan inte Digestive också få något sådant?

Jag vill ha hela kex, inte en massa små smuliga bitar.

Förstasidan


När man klickar på länken


Varför rutan för ögonen på framsidesbilden?

I Aftonbladets tv-bilaga kan man läsa det här:
Antalet läsare: 1 228 000
Antalet män: 612 000
Antalet kvinnor: 615 000
Källa: Orvesto Konsument 2006:2

Men. Någonstans har det gått fel.
     612 000
+   615 000
=1 227 000

Vilka är de andra 1 000 som läser tidningen?

Varför sitter jag vaken nu?
Borde jag inre sova egentligen?
Varför funderar jag så mycket?

Varför bloggar jag?
Har jag inget bättre för mig?
Varför sover jag inte?

Varför kan jag inte sluta tänka på saker som håller mig vaken?

Varför är jag vaken nu när jag är så trött?

Varför...?