[obetitlad]

Nu är det över.
Utbildningen har nått sin ände.
Vad händer nu?

Det känns mest underligt just nu. Lite som en vanlig fredag. Kanske känns det jobbigt på måndag.
Då man inte behöver ta en buss tre mil. Men jag kommer sakna alla man åkte tre mil för. Eller, man åkte tre mil för att lära sig saker. Men man lärde sig saker för att det fanns människor där. Människor som var lätta att tycka om.
Vanliga människor med olika bakgrund, men med samma mål.

Det började i augusti och slutade i maj.
Däremellan fyra tidningsproduktioner.
Och en resa till Moskva.
En massa te. Men allt var bra.

Det blir tomt, det kommer det bli.
Men man har vad man har. Och det är det man får ta vara på.

Skål och tack, ni som var med.

Jag har varit i Moskva.
Men besökte även Ryssland.

Svårt att förklara vad man sett, vad man gjort.

Vädret var vacker. Vissa stunder.
Mindre vackert andra.

Här är några saker om resan i punktform.
* Var på hockey-vm
* Träffade Jörgen Jönsson
* Besökte Mosfilm (filmstudio)
* Besökte ett barnhem
* Åt rödbetssoppa
* Drack Corona
* Missade Lenin
* Sov för lite
* Åt bra frukost
* Drack gott fruktte

Mer kommer.

Moskva.
Dom säger det ska regna.
Så vi kommer nog åka till
Moskvall.

Nu bär det av.
Om mindre än tio timmar är man påväg till flyget.
Om mindre än 24 timmar har man landat.

Det är nervöst.
Otäckt.
Skrämmande.
En småpirrig rädsla.

Moskva.
Smaka på det.
Det smakar damm.
Nu blir det vått damm.
Moskvall.

Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.
Det kommer gå bra.

Klart det kommer gå bra.

Moskva.

Tillbaka vid skolans datorn, lägger sista handen på reportaget.
Det kommer bli så bra att det inte är klokt. Nej, det kommer det inte alls det.
Det är mest snömos och lite fakta. Så mycket snö har det inte varit i en text sen nån gjorde ett gigantiskt reportage om Antarktis.

- - -

Ibland händer det bara.
Som en låt med Roxette, Crash! Boom! Bang!

Vad är det som bara händer sådär?
Det undrar jag med...

Imorrn är det på't igen. Suck.
Ja, suck. Det är så jag känner inför det nu. Den där nyförälskelsen man hade i kursen, skolan och gruppen har falnat under jullovet och är som bortblåst nu, kvällen innan det bär av med bussen igen.

Men finns det inget positivt då? Något litet kan jag väl plocka fram?
Ja. Nej. Jag vet inte. Inte just nu.
Det finns ingen som helst skolork i mig.
Inte ens förmiddagsfikat lockar.
Inte ens... Jag vet inte.

Just nu känner jag saknad efter ett jobb.
Saknaden efter mitt jobb på postterminalen.
Monotont, javisst. Men det var trevligt.

Inget ont om klassen. Inte alls. Men ja, kanske får man se med nya ögon på det.
Försöka hitta nya infallsvinklar i det hela, redigera om.
Vi får se...

- - -

Fikade med E.Må idag. Tre koppar kaffe på Royals bakficka (bakfika borde det nästan heta, det vore fyndigt)+ en glass från MackieD.

Jag har aldrig riktigt förstått det där med påtår. Med påtår, menas då en påfyllning?
Så tar jag det och så är det förmodligen. Men jag snodde åt mig E.Må's påtår också.
Jag är som en svamp som bara suger åt mig kaffe.

Apropå svamp, Svampbob fyrkant är allt en riktigt rackare.
Måste se den där långfilmen nån dag. Barnslig som jag är.

- - -

Nån som kan rekommendera ett bra magasin att inköpa?
Måste förnya mina läsvanor, Rocky är nog tyvärr inte klassad som journalistiskt verk.
Fast jag och många hävdar gärna motsatsen, eller hur?