[obetitlad]

Avnjöt min kycklinggryta och ris tillsammans med Minnenas television som idag visade Ingamar Unges kåseri Lådbanken. Ett underbart litet kåseri om en igenslagen kiosk som folk inte fattade var nedlagd utan man fortsatte köpa tidningar som låg på trappan. Efterhand växte kapitalet på trappan och någon tillverkade en låda för pengarna. Ur denna tog man sedan pengar om man behövde låna och man betalade tillbaka, tillsammans med ränta.

Det där skulle aldrig fungera idag, men i en småstad förr hade det säkert fungerat, även om kåseriet var fiktivt.

Kåseriet lästes av Toivo Pawlo, ni vet han som är pappan i Karl-Bertil Jonssons julafton. Effektfullt och det passade min måltid alldeles utmärkt.