[obetitlad]

I en rubrik får man ljuga. Lite. Beroende på vad man är ute efter. Idag är jag inte ute efter något så jag ljuger ändå.
För dagen var trots allt riktigt lugn. Jag färdigskrev om Calle Stjerlöf, knattejogg, bollflyt, maratonfiske och westershooting. Därtill fick jag gå och ta dagens bild. Här kom dagens dilemma.

Eftersom båda bilarna var ute på uppdrag. Rättare sagt: två reportrar var ute på uppdrag, de använde bilarna. Så det blev sagt att jag kunde ta cykeln. Absolut, vem vill inte vara en cyklade reporter med kameran i högsta hugg? Här visade det sig dock att ingen använt cykeln på ett år och att den var tömd på luft. Därtill var pumpen försvunnen. Lata som man kan vara ibland bestämde vi att dagens bild fick bli tagen på badplatsen nedanför redaktionen. Fyra små barn i 14-års åldern badade vilket blev okej.

Fick även förstasidesbilden. Den är grym. Hade den i lördags också. Den var också rolig. Utöver detta fick jag beröm för mitt skrivande. Det värmde ett fruset hjärta.


Det frusna kom efter att Ekot rapporterade att Ingmar Bergman gått ur tiden. Det blev liksom en bubbla som sprack. Man säger ju alltid "allt är möjligt", men det är först nu man inser det. Att allt är möjligt när en legend gick ur tiden. Han fanns ju alltid där. Ute på Fårö. Vad han gjorde där spelade liksom ingen roll. Men man visste att han satt där. Åt popcorn kanske. Kollade på Macken som han sagt är den bästa svenska filmen någonsin.
Nu får man ta och se och se om lite filmer den närmaste tiden. SVT börjar redan ikväll med Smultronstället. Se den. Eller se om den.


Imorgon ska jag göra reportage på en camping. Det kan nog bli bra. Bara det inte regnar. För nu är ju allt möjligt helt plötsligt.