[obetitlad]

Okej, jag snodde det där från herr Nunstedt. Men vad ska du göra? Handdukssnärta mig?
Nej, precis. Den handduken behöver du hänga över ansiktet. För skämmas är vad du ska göra om du var där.
Det var en festival. Om ens det. Tråkigare tre festivaldagar vet jag aldrig att jag upplevt. Allt var dött. Toppnamnen var på annat håll.

Rockparty lockade med Ozzy, 50 cent och Pet Shop Boys. En liten man som inte kan gå och prata, en snubbe som läspar och är tråkig samt ett snyggt förpackat popband i ösregn. Visst, regnet kan inte festivalledningen göra något åt. Men snåla smålänningar har man ju hört talas om. Och höjer man biljettpriset med 300 kronor för att boka ovanstående, ja då tycker jag man är snål. På fel sätt.

För mig personligen var det tre svenska tjejer som gjorde det värt att åka dit trots allt. I och för sig, det kostade mig inte ett öre. Men Marit, Anna och Annika fick mig att le lite. Tack för det.

Annars hade inte festivalen mycket att erbjuda. Mer än den obligatoriska förkylningen jag tog med mig hem. Jag har varit på Hultsfredsfestivalen två gånger, och båda gångerna har jag åkt hem med en förkylning. Varför Småland, varför?!?

Småsaker:
- Var på Shysties spelning, och vem var inte där och diggade om inte grimekrögaren Carl-Jan Granqvist.
- På backstageområdet kunde man köpa sju små kakor i caféet. Alternativen man hade att välja på var 2 för 15 :- eller 7 för 45:-. Varför heter det då sju små kakor om man kan köpa två?
- Det är förkylningen som dragit upp mig i denna tidiga otta.
- Att se Ozzy var som att se cyklade hundar i Kina. Plågsamt.
- ...