À la Kaufman.

Jag vill också!
Göra en sån där show.
Som ingen förstår.

Men en roligare.
Som kan begripas.

Det här gick inte ihop.
En show som kan begripas som ingen förstår.
Hmm...

Men jag vet hur man skulle inleda.
Avsluta.
Och det däremellan.

Jag ser framför mig 350 personer.
De skrattar. Eller ler. Vilket som.
Jag är nöjd.

Det är inte bara jag på scen.
Det finns fler. Som turas om.
Att underhålla.
På ett sätt som inte kan begripas.
Men som publiken ändå förstår.

Eller så är det bara en ruskigt bra show.
I mitt huvud.

Vem vet...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback