[obetitlad]

Ibland blir man lite rädd för sina grannar. Vad är det de kan tänkas gömma undan i garderoben egentligen?
Alla har vi väl läst om konstiga djurfynd i privatbostäder den senaste tiden.
Först ut var ju de där näsbjörnarna som hittades i ett uthus i Kristinehamn. Därefter kom nyheten om den lite tokiga kvinnan i Stockholm som tagit hand om elva svanar. Hon ville inte att de skulle frysa, om jag minns rätt.
Så långt är man ju med. Näsbjörnar och svanar, det är ju... naturligt. Kanske inte men ja, man kan ju förstå det. Kanske inte det heller men på något sätt är det logiskt. Logiskt är kanske att gå för långt. Men nåja, det är ändå tänkbart. Det är ju inte som att ha en ponny i en trerummare. För det vore ju knasigt. Eller hur?

Och vad kan man läsa i tidningen idag?
Jo, i en trerummare på Österlen är det en familj som bott med tre hundar, tre katter och, just det, en ponny.
Där hade man gärna velat vara med. När de kom fram till att en ponny är ett bra komplement till hund och katt.
Märkte inte grannarna någonting kan man undra. De fattade inga misstankar när det klampades i golvet till TV4:s travsändningar. Gnäggande är naturligt vägg-i-vägg på Österlen?

Vad kommer härnäst tro. Kan det vara
"Trollkarl förvarade 137 kaniner i en cylinderhatt i Burträsk"?
Eller
"Elefant både i studentrum på tio kvadrat - Grannen: 'Vi fattade inga misstankar'".

Det återstår att se.