[obetitlad]

Som från ingenstans har det kommit över mig.
Känslan av att allt tar slut. När som helst, hur som helst.
Det får mig att vilja ligga ner. Och väl där, gråta.

Men inte ens det är jag kapabel till.

Jag klarar inte av det. Att ligga ner och gråta.
Jag saknar den egenskapen.
Det är synd.
Fast det är klart, jag gråta. Klart jag kan det.
Men inte bara sådär. Trots att det svider.

Man fyller år. Sen är det slut.