[obetitlad]

När jag drog upp gardinen såg jag att en fågel hade kraschat mot fönstret. Den låg inte kvar.
Märkligt ändå att den hade letat sig mot mitt balkongfönster och ens vart gardin. Dog den senare?
Kvar på fönstret sitter små små fjädrar. Jag borde ta bort dem. Men jag vill inte. Inte nu. Kanske sen.

Jag har börjat leta döda fåglar på mina promenader. Jag har fyra av dem nu.
En duva. En skata. Samt två småfåglar jag inte känner till. En död fågel är så mycket mer än ett dött djur.
Vad ska jag med bilderna av döda fåglar till, kanske du undrar. Faktum är att jag inte vet.
Jag spar dem och kanske kommer de aldrig till användning.

Varför tittar jag i backen efter fåglar, när jag borde titta i skyn och se samma sak?
Jag gör både och. Men för det mesta är det lättare att slå ner blicken och låtsas som ingenting.
Kanske gör man någon uppmärksam på den döda fågeln. Kanske gör man ingen uppmärksam på en själv.
Båda är en seger.
Båda är en förlust.


(Strax efter att jag skrivit detta inlägg läste jag i Extremt högt och otroligt nära om fåglar som flyger in i fönster).