Glass: Sandwich Jordgubb
Pris: 12 kronor
Åts hur: Till filmen Fröken Sverige
Hur var glassen: Det är sommar i min mun för ett ögonblick. Jordgubbar och mjölk med ett mjukt kex dansar sig runt i gommen. Efter ett tag slockar dock lite av glöden. Kexet blir lite för mycket och passar inte ihop med resterande glass. Förutom att det är lite sommar är det en ganska vanlig sandwich som svalkar gott en varm sommardag. Eller som i detta fel, en trött kväll med en bra film. Nu kanske jag lät lite negativ i slutet.
Betyg: 4/5
Glass: Magnum Colombia
Pris: 16 kronor
Åts hur: Tillsammans med kaffe till lite tv-zappande för att till sist hamna på reprisen av Först och sist.
Hur var glassen: En helt underbar nyhet och ett välkommet tillskott till Magnumfamiljen. Skalet består av len choklad med småbitar av kanderat sockerr som är sköna att tugga sönder. Man kanske kan tycka att kaffe och kaffesåsen i glassen blir för mycket men det blir det inte. Det blir bara en mjuk och trevlig bekantskap som faller på sin plats. Välkommen!
Betyg: 5/5
Roligaste radiosketchen. Någonsin.
Bolagsspel har alltid förekommit.
Här är artikeln.
Veckans Tracksröster läggs på...
Sahara Hotnights - Cheek to cheek
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Orup - Indiedrottning
Tomas Andersson Wij - Evighet
Konstig maträtt.
Är det currysås bara för att arierna härstammar från indien?
Jag bara undrar.
Det mest oväntade?
Vad är det mest oväntade du kan möta i ett villaområde?
Svaret var då: ett rådjur som kommer genom en häck.
Den spontana tanken är då: Nej.
Det mest oväntade man kan möte i ett villaområde skulle nog vara en grupp dvärgar om sju som har lite färgglada kläder och varsin hacka över axeln. Och sjunger en glad trudelutt.
Fast i och för sig, det vore en väntad grej av dvärgar. Mer oväntat vore kanske om de gick på händerna och spelade mungiga.
Ja, det vore det rätta svaret på frågan.
Privatpersoner och djur - en ny humorgenre
Alla har vi väl läst om konstiga djurfynd i privatbostäder den senaste tiden.
Först ut var ju de där näsbjörnarna som hittades i ett uthus i Kristinehamn. Därefter kom nyheten om den lite tokiga kvinnan i Stockholm som tagit hand om elva svanar. Hon ville inte att de skulle frysa, om jag minns rätt.
Så långt är man ju med. Näsbjörnar och svanar, det är ju... naturligt. Kanske inte men ja, man kan ju förstå det. Kanske inte det heller men på något sätt är det logiskt. Logiskt är kanske att gå för långt. Men nåja, det är ändå tänkbart. Det är ju inte som att ha en ponny i en trerummare. För det vore ju knasigt. Eller hur?
Och vad kan man läsa i tidningen idag?
Jo, i en trerummare på Österlen är det en familj som bott med tre hundar, tre katter och, just det, en ponny.
Där hade man gärna velat vara med. När de kom fram till att en ponny är ett bra komplement till hund och katt.
Märkte inte grannarna någonting kan man undra. De fattade inga misstankar när det klampades i golvet till TV4:s travsändningar. Gnäggande är naturligt vägg-i-vägg på Österlen?
Vad kommer härnäst tro. Kan det vara
"Trollkarl förvarade 137 kaniner i en cylinderhatt i Burträsk"?
Eller
"Elefant både i studentrum på tio kvadrat - Grannen: 'Vi fattade inga misstankar'".
Det återstår att se.
Snälla förklara.
På flera platser runt om i världen demonstrerade foilk på gator och torg. Så även i Sverige.
Finns, det är väl bra. Men jag undrar över en grej.
Vad spelar det för roll om 23 palestinasjalsbeklädda ungdomar i till exempel Karlstad går runt med någon banderoll och skriker "Bush är en otäcking", gör det skillnad i det stora hela?
Jag skulle inte tro det. De drar nog bara på sig en förkylning.
Journalism är rena barnleken.
När folk säger "Du skriver bra" kan jag bli konfunderad.
Att skriva är inte svårt.
När folk säger "Du har bra bilder" blir jag också konfunderad.
Att fotografera är inte svårt.
Jag brukar se det såhär:
Ge en apa en penna, han kluddar.
Ge en apa en kamera, han fotograferar.
Ge en apa en skalpell, han kan inte hjärtoperera.
Veckans Tracksröster läggs på...
Mika - Grace Kelly
Sahara Hotnights - Cheek to cheek
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Mando Diao - TV &me
Orup - Indiedrottning
Masjävlar!
Det har aldrig hänt till den filmen förr.
Men det är fint.
Tidningen på nätet.
Idag fick jag reda på att koncernen har börjat lägga ut sina tidningar på nätet.
Men det är såklart inte hela tidningen utan bara ett urval av artiklar. Idag var tre av dem mina. Eller två artiklar och en notis. Notisen rankade de som andranyhet.
Fast det roliga var att de hade fler bilder till den ena artikeln på nätet än vad det är i tidningen.
Såhär ser den ena ut.
Storbrohyttan, Bergslagens vackraste hytta enligt Bengt Olof Löf, kan vara
på väg att restaureras genom ideellt arbete. Foto: Jag.
Jag har fått ett eget blogginlägg.
Lite roligt är det ju att se om det är någon som skriver om en.
Fast det händer ju sällan. För att inte säga aldrig.
Men,
nu har det hänt!
Jag har fått ett eget inlägg i en blogg av någon jag inte känner.
Ja, den handlar väl inte bar aom mig men mestadels.
Fast ska jag länka till den kommer jag avslöja vad jag heter.
Så vi får se om jag länkar den.
Snabblogg för egen skull
Två artiklar, dagens bild och två notiser blev dagens facit. Samt ett par saker som inte blev nåt alls.
Mycket ringa, och jag körde bil också. Men måste slipa min intervjuteknik.
Kom med en egen artikel/reportage-idé också, den fick bra respons. Ska kolla imorgon när jag kan tänkas göra den. Det är en mysartikel, min favoritgenre.
Såg rådjur på vägen hem.
Och så skrev jag lekparkstexten på bussen.
Kolla Karlstadstidningen på torsdag, min text, E.Mås bilder, bra skit.
Och tespecialen såklart, yeah!
Nu ska jag ta en kopp te och rosta en macka.
Adios.
Nya glajjer.
Äntligen.
Men det känns lite konstigt.
Eller mycket konstigt.
För jag trivdes i dem i butiken och hemma när jag hade dem på prov.
Men nu känns de stora som hus.
Jag ser ut som Curre Lindström.
Fast jag är inte lika bra på hockey.
Tänk om jag hade varit Curre Lindström.
Då hade jag haft två VM-guld.
Men nu är jag inte Curre Lindström.
Jag har bara mycket stora glasögon.
Jag skulle varit nöjd om jag var Per Mårts också.
Jag trivdes ta mig fan.
Var tvungen att köpa nytt busskort idag. Ville inte ta bussen till stan bara för det så jag tog en skön promenad.
När jag gick visade termometerna på 6,5 grader varmt så jag tog den tunna jackan och de sköna skorna. Solen slog mig verkligen i ansiktet med sina strålar på väg till stan och jag kände att jag trivdes.
"Så här vill jag ha det igen och igen", tänkte jag.
Så har jag inte känt för solljus sen jag var ett litet litet barn.
När jag var ett litet barn började jag trivas i skuggan och så har det varit sen dess.
Kanske är det här våren som ändrar på det...
Veckans tracksröster läggs på...
Säkert! - Vi kommer att dö samtidigt
Mando Diao - TV & me
Lasse Lindh - Varje litet steg
Kaiser Chiefs - Ruby
Glass: Magnum Ecuador Dark
Nu är våren på väg med storsteg och det börjar på allvar bli dags för glassäsongen.
Förra året hade jag planer på att äta mig igenom hela GB's glasskarta men det gick inte så bra, jag gav upp efter ungefär halva. Denna säsong satsar jag på nytt och jag började idag. Håll till godo.
Glass: Magnum Ecuador Dark (nyhet)
Pris: 16 kronor
Åts hur: Tillsammans med en kopp kaffe till första perioden av tredje slutspelsmatchen mellan Luleå och Linköping.
Hur var glassen: Det står att glassen ska vara täckt med 62 procentig choklad och det känns. Den är härligt fyllig och passar verkligen ihop med kaffet. Men jag är ändå besviken. Invändigt är det samma gamla vanliga vanlijglass. Den är ju väldigt god och krämig men ändå känns den lite för "vanlig". Glassen känns mest som en vanlig kasasisk Magnum men med starkare choklad. En glass man kan äta eller vara utan, det kvittar liksom.
Betyg: 3/5
Var det inte...?
Men jag såg en man som jag tror var Jan Myrdal.
Jag kan alltså ha sett Jan Myrdal.
Nu när jag ser det på pränt låter det ännu knasigare att säga att jag sett Jan Myrdal.
Det finns massor av människor som sett honom.
Och vad skulle han göra i Karlstad?
Jan Myrdal.
Afternoon tea.
Först var det tänkt att vi skulle fotografera och skriva en kåserande text om det pågående IKEA-bygget i stan. Men på plats såg vi att det skulle inte bli någonting att skriva och fotografera. Så vi spånade lite fram och tillbaka och kom fram till att vi skulle åka till en tom lekpark. Sagt och gjort, vi for till en av stans större. Kan tala om att det blev bra bilder och texten kommer bli grym.
Därefter åkte vi på afternoon tea en bit utanför stan. Oh. My. God. Det är svårt att beskriva hur fantastiskt det var.
Ni vet känslan man har i magen när man är lite deppig och nere, det känns som man har en stor sten däri. Känslan efter vårt besök där var mer som ett stort fluffigt moln av lycka. Miljön, bakverken, stämningen, allt var perfekt. E.Må tog fina bilder och jag kommer att skriva en mysig text utan allt för mycket reklam.
Som extra bonus spelades det bara bra musik på radion i till stan.
By the way, min praktik i Filipstad kommer nog inte bli så tokig. Vissa dagar kommer jag bli avlönad till och med. Det känns inte helt fel vill jag påstå.
Nu ska jag sova.
Adios.
Dagens scoop!
Nog för att alla vet om det och att det varit såhär i flera hundra år så är det bra jobbat.
Om jag vill skicka en blomma, skickar jag den till herr Gerdin då?
Guldspaden är er, fortsätt såhär!
Rädda dig själv. Och skit i andra?
Det här är en grej jag upptäckte här om dagen.
Jag stod och läste på en sån där brandtavla, om hur man går tillväga om det börjar brinna i huset man befinner sig i. Såhär står det:
"Rädda först dem som är i uppenbar fara".
Men då blir det ju såhär:
- Man upptäcker någon som är i uppenbar fara.
- Man funderar på att rädda vederbörande.
- Vilket leder till att man utsätter sig själv för uppenbar fara.
- Och då måste ju någon komma och rädda en själv.
- Vilket kan leda till att det blir en enda lång brinnade kedja av människor.
Alltså, man ska rädda sig själv innan man utsätter sig för uppenbar fara.
Tror jag.
Café: Museikaféet
Jag hade några timmar att slå ihjäl innan jag skulle på stand-up. Bestämde mig för att ta en kopp kaffe på detta café som jag inte besöker så ofta. Klockan är runt 18-tiden och det är inte många som väljer att ta en kaffe här denna kväll. Vid ett bord sitter några damer varav en av dem vid ett tillfälle citerar seriefiguren Nemi, respekt! Det sitter också några tanter här och där, mest i par, två och två. Jag sitter vid mitt bord och löser en sudoku när kaffet är slut. ”Det är inte till någon hjälp men det är lite mysigare”, säger damen i kassan och tänder ett ljus vid mitt bord. ”Mmm” säger jag och ler. Fikat består av en kaffe och en chokladboll. 18+10=28 kronor. Påtår ingår.
Besökare: Hit går nog ”kulturtanter” och såna som gillar att fika lite högtidligare. Jag menar, museum.
Utseende/inredning: Flera bord, fyrkantiga som runda. Stolarna är värda att kommentera. Alla har ett namn eller en ort skriven på sig. När jag fikade satt jag på Värmlands hembygdsförbund. På väggarna hänger för tillfället inramade fotografier. Jag kan tyvärr inte upplysa om vem som hade tagit dem. Små ljuslyktor pryder varje bord, samt en duk som kan skymtas på fotografiet.
Utbud/pris: Standardutbud. Man kan välja på de flesta vanliga sorters kakor. Jag glömde fråga vad caféet rekommenderar men jag valde en chokladboll denna gång. Småkakor finns det att köpa för tre kronor styck, ett trevligt inslag. Annars är utbudet det vanliga. Man kan också köpa mat och smörgåsar. Caféet har fullständiga rättigheter. Te finns. Även olika kaffesorter.
Koppar: EN standardkaffekopp med Löfbergs Lila-tryck. Helt okej koppar
Läge: Intill Klarälven. Mysigt på sommaren då man kan sitta ute.
Allmänt intryck: Ett lugnt och skönt café. Dock var det en massa sågande och borrande när jag var där. Annars kan man föra bra samtal här.
Plus
Stolarna
Atmosfären
ingen (dålig) musik
Minus
Lite ocharmigt trots allt
Lite högt i tak