[obetitlad]

Vaknade ganska utvilad och slog mig ner för att se lite morgon-tv.
När jag bläddrar genom sidorna på Kanal 5's text-tv läser jag om Lustans Lakejer. Det står att de stod på scenen sista gången 1981. Detta fick mig att tänka på Arvikafestivalen 2004, var inte bandet där då?
Jag börjar titta i mina festivalhäften och ser att det var de. Men det var ett Lustans med bara sångaren Johan Kinde kvar av originaluppsättningen. Så var det med den saken. Men...!

När jag tittar igenom dessa små böcker märker jag att festivalbandet för Arvika 2003 är spårlöst försvunnet. Jaha, tänker ni, vad gör det då? Ja, vad gör det, egentligen? Förutom att det är ett minne.
Jag fick nästan panik och letade febrilt efter det, men det syntes inte till. Men så, plötsligt, ligger det bara där. Någon högre makt måste jävlas med mig. Kanske inte.

Poängen var i alla fall att om man tittar på text-tv kan man få uppslag till helt poänglösa och tråkiga inlägg.

Var påväg hem förut och så kom den här låten upp i iPoden,
David & the Citizens - Belly full of Butterflies.
Och i den finns den här versen.
Var det en slump att jag råkade lyssna aktivt och koncentrerat just då?

I wake up early because I have to
I can't be late for the daily boredom
that keeps me dreaming, that keeps me wishing
that keeps me pushing eveything in front of me
but oh, what a pretty day to choose
oh, what a pretty day to choose
when you're so far away from me

Nu gick det upp för mig!
Jag. Lät. Mig. Mutas!
Jippii.

Jag är en usel journalist.
Usel.
Jag undrar om sömn kan få mig att må bra.
Kunde jag skulle jag
gråta mig genom natten.
Men det är nog ingen bra idé
det skulle se konstigt ut imorgon.

Alla skulle undra
"varför är dina ögon röda",
och jag skulle svara
"jag grät, på grund av mina dåliga bilder".
Det skulle vara dumt.
Det skulle
verkligen
vara dumt.

Oj, jag är verkligen en dålig bloggare.
Jag lovar att skriva mer. Och så gör jag inte det.
Det förra inlägget var skrivet i rent vredesmod. Men det får ligga kvar, jag kan stå för det.
Det här inlägget var menat att handla om något vackert, något fint. Trevligt.
Men ack, det föll.

Men jag kanske kan göra ett försök:

Som jag skrivit i ett tidigare inlägg så var jag i Göteborg i nästan en vecka.
Det var underbart. Att få komma bort, att få se nåt nytt, att få träffa en god vän. Vi besökte filmfestivalen, vi gick och såg The Magic Numbers, vi fikade, vi shoppade. Allt var fint.
När jag kom hem blev det en backlash. Allt blev tyst. Tomt. Kusligt.
Men jag har minnen kvar.

- - -

Vi hoppar praktikdagarna.

- - -

Vi hoppar allt annat jag tänkte skriva också.
För den här gången. Men jag kommer bli en bättre bloggare.
Redan från och med imorgon. Eller senare idag, om man vill vara petig.

Jippie. Ikväll har jag tvättid och jag upptäckte precis att sköljmedlet är slut.
Nu står jag inför dilemmat att antingen tvätta utan eller att ta en snabb tur till affären och köpa nytt.
Vilket jag lätt skulle hinna om jag nu inte hade satt mig här för att blogga om det.

Men saken är den att jag måste äta också. Och det bör jag helst göra innan jag tvättar,
så jag under tvätten kan dammsuga och renbädda sängen. Och diska.
Helst skulle jag baka en kaka också. Men äggen som gick ut i fredags står sig nog till imorgon.
(Eller blir de förstörda?)

Åhh, ett problem blir så många problem när man har panik.
Om jag bara slappnade av skulle det lösa sig.

Jag går och köper nytt sköljmedel, jag är så van vid mina mjuka kläder.
Fast jag tar mig lite mat först, för jag börjar bli van vid att ha en mätt mage.

Jag tycker inte om dert här. Att vänta.
Väntan är nog orsaken till att man blir gråhårig, precis som Lisa säger i Alla vi barn i Bullerbyn.

Först väntade jag på snön. Och nu är den här.
Men nu har jag tröttnat.

Nu väntar jag på att mail ska besvaras. Det måste ske idag.
Annars... Ja, då blir det som det blir.

Så, då har jag börjat planera Göteborgsresan lite mer.
Bokade biljetter till The Magic Numbers ochhar börjat studera filmfestivalsprogrammet lite mer.
Men jag behöver tips på sköna butiker. Klädaffärer, skivbutiker, prylställen och caféer, ja lite annorlunda ställen.
Inte de där stora kedjorna.

Så om ni vet några så var inte blyga om att säga till.
Vore väldigt snällt.

Kan ni gatan den ligger på blir det extra trevligt.

Nu är dagen så gott som slut, och några bakslag på gårdagen blev det trots allt.
Först blev jag som sagt "utskälld" av min granne i morse.
Nog om det.

Sen så kan hela min Göteborgsresa bli inställd. Fan.
Men det är så när jag ser fram emot något så mycket.
Jag ska helt enkelt inte åka någonstans.
Fan.

Imorse när jag var på väg till skolan kom det ut en granne, sömndrucken och ganska arg. Han sa att han brukade vakna varje morgon med hjärtklappning, och felet, ja det var mitt.

När man får höra sånt kan man ju börja fundera över sina tvångstankar/tvångshandlingar. Men att bara sluta sådär är inte det enklaste. Det är ju inte precis som att sluta äta godis. Men saker och ting ska ju inte behöva gå ut över andra människor, då har det kanske gått alldeles för långt.

Jag sa att jag skulle försöka bättra mig.
Försöka kanske inte duger.

- - -

Grejen är den att jag måste kolla så att dörren är låst. Ett flertal gånger.
Det är en ganska jobbig grej, även för mig. Men jag försöker att dra ner på det.

Nu har jag nästan sagt ja till att jag kan tänka mig att ta på mig uppdraget att affischera runt lite här och där. Har ändå inte så mycket för mig om helgerna så nog borde jag klara det.
Kanske kan få med mig nån som sällskap då och då också.

Nåja, har ju inte tackat ja än.
Inte fullt ut.

Ibland har man en sån där dag när allt verkar gå ens väg.
Idag var en sån dag. Jag kan inte förstå...

- Jag fick pengar från CSN.
Okej, inte så kul, det fick ju alla faktiskt. Nästan alla. Men det var välkommet i alla fall.

- Jag åt nachos med E.Må.
Som en fikastund, fast med mat. Trevligt och gott.

- Jag gick på bio, blev bjuden av personalen.
Såg The Science of Sleep. Vi var fem i salongen när filmen började. Efter halva filmen gick ett par.
Så dålig var den inte men jag hade av någon underlig anledning väntat mig lite mer. Den var kanske lite väl experimentell för min smak. Men den var klart sevärd och jag är glad att den kom hit innan biografen slår igen på torsdag. Och Charlotte Gainsbourg är lite söt. Imorgon ska jag se Prestige.

- Fick fyra skivor med posten. Som jag vann. På att önska ett inslag.
Kul att få hem skivor som man inte haft en tanke på att köpa, kanske inte ens visste att de fanns. Följande fyra skivor var det som låg i postlådan.
Mabd - Ditt hjärta är en stjärna
Fionn Regan - The End of History
African Dope Soundsystem
Angu - Angu (tror jag den heter)

- Jag blev bjuden till Göteborg, nästan en hel vecka.
Jag blev så glad att jag... inte visste vad jag skulle göra. Så jag tackade.
Tror det var bra av mig.

- Fick erbjudande om att bli Karlstads Hultsfredsambassadör
Låter som ett stort åtagande men ja, det kan jag nog fixa. Om jag tar det.
Ska sova på saken. Men oj...

Så mycket för en enkel och liten människa.

Morgondagen kommer säkert bli helt genomond.

Så.

Då har jag skapat den här bloggen som är tänkt som ett komplement, eller vad man nu ska kalla det, till den blogg jag har på Aftonbladets hemsida.
Här är det tänkt att jag ska vara lite mer seriös, som om det skulle gå, och skriva lite om studierna, bli lite mer kritisk till medier och sånt som jag inte riktigt är nu. Och varför jag inte är det nu är för att jag inte är så insatt men det kommer jag bli.

Lite privat kommer jag nog också bli. Men vi får se.
Bilder kommer det nog bli en del, med den nya kameran jag har.

Aftonbladetbloggen kommer att finnas kvar och kommer nog uppdateras den också.
Hur mycket det blir där och här beror helt på studierna.

Ja, då är det vara att vänta.
Imorgon klockan 16.00 börjar jag.
De bjuder visst på kaffe också.