Rekord.

Jag har inget direkt liv.
Därför lägger jag Harpan.
Igår slog jag rekord igen.
Jag är fyra år.


image12
Poängen är 17357.
Tiden lyder 42 sekunder.

1+1=3

Jippii!
Jag tror jag skaffat mig en benhinneinflammation. Som komplement till värmen.
Så ett plus ett är lika med tre.

Benhinneinflammation+värmebölja=sömnsvårigheter.

Tredje död, fjärde dör så småningom.

Nu har jag dödat tre getingar.
Kommer de in i mitt rum har de en tidning att frukta.
En slappt rullad Aftonbladet är det jag brukar svinga mot dem. En slappt rullad ger större träffyta en en hårt rullad.
Jag brukar sikta uppifrån och neråt med slaget, så getingen slår i golvet. Sen får man klappa till den ett par gånger till. Sen åker den ut på balkongen och blir fågelmat.

Vill påpeka att jag inte dödar humlor. 
Eller flugor heller för den delen.

28 grader!

Nej, termometern gick inte ner mot 26 grader under natten. Den tog motsatt håll.
Hade över 28 grader i lägenheten i natt!
Det går ju inte att sova. Somnade halv sju i morse. Med torra ögon.
Jag vet inte vad man ska ta sig till...

Mer kvällsgnäll.

Ny kväll - samma problem.
Har 27 grader i lägenheten. Plus myggen.
Det är inte speciellt lockande att lägga sig, om man säger så.
Man får liksom gå upp och duscha kallt ett par gånger.
Det slutar nog med frostskador på vaderna innan hösten är här.

Jag har i alla fall hittat en bok att läsa. Det känns bra.

- - -

Ibland har jag den benägenheten att inte kunna släppa saker.
Inte så att jag är långsint, såna saker rinner ofta av mig.

- - -

Har inlett cykelsäsongen sent om sider. Det har inte tagit så illa där det brukar.
Nu är det mest ena smalbenet som värker och har sig. Tror inte det blir bättre av allt kallvatten.

- - -

Herregud, hur kan folk som inte kan uttala engelska låttitlar och artistnamn få jobba i nattradion?
Vilka är det som får nattjobben? De som har ett så hemskt radioutseende att ingen står ut med dem i dagsljus?
Jag vet inte. Men det är inte många som har behagliga nattröster.

- - -

Nu stänger jag av både datorn och radion och läser.
Efter att jag spolat vaderna med kallt vatten.
Snart borde det väl inte vara mer än 26 grader varmt.

Lite av varje.

I dag har jag mäktat med att skriva en artikel.
Det tog mig tre timmar. Så varmt är det.
Och då drack jag inte ens kaffe...

- - -

Hur länge var det? Ett halvår? Längre ändå?
Ett hej hade väl inte skadat.

- - -

Nu blir det bio.
Death Proof. Tarantino är alltid Tarantino.
På gott och ont.
Mest på gott.

- - -

Tror jag.

- - -

De tre små strecken är finare i kursivt än vanligt. Fast kanske finast i fet kursiv.

Fet - - -

Kursiv - - -
Fet kursiv - - -

Svårt att avgöra. Låter dem vara i det vanliga snittet.

Zzz...

Måste. Hitta. Ett. Jobb. Snabbt.
Det här håller inte. Jag måste hitta något att göra,
innan jag går mig på nerverna.

Nu vet jag vad jag gillar.

Helt plötsligt slog det mig.

Jag gillar vikta saker.
Jag gillar också att vika saker.

Undra vad det kommer sig av. Hör det ihop med att jag ska vara ordningssam?
Det är jag ju inte direkt.
Men vikta saker är kanske ett steg på vägen.

Men det är svårt att vika lakan och sånt, så det blir bra.
Mangla är inte min grej. Borde lära mig.
Manglade och stärkta sängkläder är bättre än skrynkliga och slarvikt ihopvikta.

Det kommer väl.

Nu har jag suttit och kladdat i detta inlägg ett tag men det vill inte komma ut något. Inget man kan publicera.
Inte det där jag vill ska komma ut, det där jag vill säga. Vill jag säga det är frågan, när det inte vill komma ut.
Jag har det så gott som formulerat. Men att få det från tanke till handling, vi vet hur svårt det är.

Låter det vara tills i morgon. Eller dagen därpå. Eller dagen därpå dagen därpå. Eller dagen därpå dagen därpå dagen därpå. Eller dagen... ja ni fattar. Det lär inte hända.

Bara en annan dag.

Tog sovmorgon. Inte var det så det var tänkt. Någon granne borde hört av sig. Väckarklockan ringde över en timme.
Måste ha sovit hårdare än ett stengolv. När jag väl slog av av den från on till off, somnade jag om.
Vad är det som måste göras en lördag? Jag vet inte, men jag har saker att göra. Som jag inte gör.
Men när jag väl gick upp, gjorde jag saker. Basic stuff, men ändå.
Diska, städa lite, sortera skräp, promenera.

Sen försökte jag skriva men det ville sig inte. Vart får jag inspiration ifrån?
Förr kunde jag skriva när jag var i den sinnesstämning jag är nu, men nu funkar det inte.
Försöker hitta den rätta musiken. Men jag hittar den inte.
"Vart är den", vill jag fråga. Men vem kan svara?

Hade tänkt baka en banankaka ikväll. Men hör och häpna, bananerna hade gått och blivit dåliga.

- - -

Nu är det fem dagar kvar i skolan. Eller fyra kanske man kan säga. Tre till och med.
Det känns. Känns inte så kul. Vad ska man göra sen?
Man måste på nytt lära känns människor.
Efter att man fyllt 25 kan man inte skaffa nya vänner sägs det.
Jag tror det är så.

- - -

Sommaren 2007 är festivalsommaren.
Hur nu det ska gå, utan pengar.

Helt plötsligt.

Som från ingenstans har det kommit över mig.
Känslan av att allt tar slut. När som helst, hur som helst.
Det får mig att vilja ligga ner. Och väl där, gråta.

Men inte ens det är jag kapabel till.

Jag klarar inte av det. Att ligga ner och gråta.
Jag saknar den egenskapen.
Det är synd.
Fast det är klart, jag gråta. Klart jag kan det.
Men inte bara sådär. Trots att det svider.

Man fyller år. Sen är det slut.

Hur tänkte jag där?

SItter här med en stor jävla sten i magen. Sten är gjord av köttfärssås och spaghetti.
Jag såg fram mot en god portion mat, efter en härlig promenad. Men någonstans i matlagningen gick det fel.
I början faktiskt. På något sätt råkade jag göra spaghetti åt ett helt kompani.
Tusen liter pasta tryckte jag i mig. För man kan ju inte bara slänga bort mat?

Jag skulle kunna somnnuyhubuu,na här och nu.

Note to self.

Undvik hårklippningar!
I alla fall de första veckorna efter en sådan.
Snabbspola tiden, det borde går att fixa snart tycker man.

Gör klädtvättningen till folkrörelse (repris)

Förra inlägget handlade om tvätt. Här kommer ett inlägg jag gjorde i min gamla blogg för nästan ett år sen, den 28 maj 2006.

- - -

Skulle man inte kunna göra konsten att tvätta kläder till en folkrörelse?
Man träffas en 25-30 stycken varje gång och tvättar i jättestora maskiner. Sen får man stå och sortera ut sina underkläder från de andras, och så tar man en kopp kaffe på det? Ganska äckligt men man får lov att tänka konstiga tankar när man har jävligt tråkigt.

Men ändå, visst vore det kul att tvätta tillsammans. Fast i olika maskiner.
Fram för fler tvättomater i Sverige. Jag tror fortfarande att man kan träffa någon i en tvättstuga. För dit går man oftast i sina allra sämsta kläder, för man tvättar ju de andra.

Ska man betala för det?

Nu har jag återigen tvättat. Det kändes som 1807. Eller 1907. Vintertid. Utomhus.
När jag tömde sista maskinen hittade jag en iskall och genomvåt huvjacka. Jag tog ut den och den tycktes väga 200 kilo. Eller 3 kilo. Sak samma.
Nu tänker ni
"Men kör den igen för fan!"
Ja, det kunde jag ha gjort. Om det inte hade varit för att min tid tog slut där, tre minuter efter att jag tog tröjan i min famn. Nu fick jag slå den lite min våt, vrida ur 15 liter vatten med mina bara händer.
Jag kände mig som en tant i stil med Krösamaja.

Som om inte detta var nog; innan varje tvätt fick jag tömma behållaren fär sköljmedlet ska vara, på minst en halv deciliter vatten. Till detta kommer en rutten tumlare som inte fungerar som den ska (här kan jag i och för sig skylla lite på mig själv tror jag) samt ett torkskåp sin inte torkar (a little me again, men det suger ändå).

Summa sumarum; min tvättstuga är yackdålig. Idag stod två tvättmaskiner stilla. Till det kommer två torkskåp som inte fungerar. Till detta är inte jag det minsta skyldig.

Hörde jag hyressänkning?

Inte så komplicerat att ringa östeuropa, de kan ju prata.

Ka-Ping.
Inte så komplicerat.
Man ringer Ryssland,
sen är det klart.

Lite som en snabbmatsrestaurang.
Fast mest i betydelsen att det går snabbt.
För man blir varken
* mätt
* fattigare/mindre rik
* (fyll i egen liknelse som inte stämmer mellan telefonsamtal till Ryssland och snabbmatsrestauranger).

Nu är jag nästan len i magen.
Lite som att tycka om nån...

Sjukt nervös.

Här sitter jag.
Kaffedrucken och nervös.
Inväntar mail från det stora landet i öst.
Ja, Ryssland alltså. Inte Kina. Eller Indien.
Och nej, inte Estland!

Men mailen kommer inte.
Är de lästa?
Ser de ner på en sketen svensk student?
Jag måste snart kissa igen.

Jag är så nervös att toalettbesök är casual idag.
Mer vanligt än att... vad gör jag alla andra dagar egentligen?
Det kan man fråga sig.

Maila mig då, små coola ryssar som inte läser min blogg.
Jag exploderar av nervositet snart..
Ängslig väntan kanske det är, och inte nervositet.
Sak samma tror jag.

Gosh...

En förlust?

Jag har råkat tappa min livsglädje.
Tror det hände i början av veckan, men är inte säker.

Har försökt hitta den men det är lönlöst.
Kanske lika bra så,
det man tappar i livsglädje spar man in på mat och sånt.
Och så tappar man i vikt.

Kaka! (En kakpoäng alltså).

Kompakt massa.

Skola.
Vardag.
Fritid.
Helg.
Allt är samma sak.
En grå kompakt massa man ska ta sig igenom.

Ibland skiner solen.
Ibland regnar det.
Men det är ändå samma sak.

Jag är så trött på precis allt just nu.
Jag hungerstrejkar i mitt egent hem,
för jag är trött på att laga mat.
Trött på att äta den ensam.
Trött på att brygga kaffe,
trött på att baka.
Baka som jag annars blir glad av.

Nu är det fritid.
Snart är det skola.
Sen är det helg.
Som är vardag.

- - -

Jag borde börjar fixa saker inför resan.
Det slutar med att jag lägger mig 04.00 på lördagsmorgonen.
Men vad gör det, jag äter ju ändå aldrig frukost när jag ska flyga.
Sova kan man göra på vägen till planet.
Och på planet.

Jävla SAS!

Om mindre än två veckor ska man flyga till Moskva.
Med SAS, som inte sköter sina plan ordentligt och trotsar flygförbud.

Men vad gör väl en krasch över Baltikum?

Men vad händer med pengarna för resan då?
Kommer de betalas tillbaka?
Får man välja innan vem som ska få dem?

Tidigare inlägg Nyare inlägg