[obetitlad]

Har börjat fundera en del över alla dessa barnvisor som finns. Att de är helt ologiska och icke trovärdiga, är det så vi ska lära våra barn att uppföra sig? Välkommen till del ett av svenska barnvisor gås igenom.

1. Prästens lilla kråka
Okej, vad är det för präst som skaffar sig en kråka?
Extraknäcker han som veterinär?
Nej är man präst ska man vara respektabel och inte ha smutsiga fåglar. Varför inte en undulat?

2. skulle ut och åka
Hum? Är inte kråkan en fågel som likt andra fåglar har vingar? Är det prästen som förslöat honom så mycket att han inte kan flyga, eller är han bara en diva? Vart är det en kråka måste åka?

3. ingen hade han som körde
Här skyller jag på prästen igen. Har man skaffat djur måste man ta ansvar för dem. Det är precis som med barn. Och en präst har väl ganska bra betalt att han kan fixa färdtjänst åt fågel (i min version av sången utspelas den i modern tid)?
Om nu inte fågeln kan flyga, kan han inte gå?
Eller är prästen djurmisshandlare?

4. än slank han hit
Så kråkan kan starta en bil själv?
Oansvarigt av prästen att inte installera ett alkolås så det inte går att starta utan att blåsa, jag menar alltså inte att kråkan är full. Fast det kan den ju också vara vid närmare eftertanke, är det därför den inte kan flyga?

5. än slank han dit
Se punkt 4.

6. än slank han ner i diket
Så får historien ett sorgligt slut.
Hur ska prästen nu reagera när han kommer hem, eller var han hemma men orkade inte ge fågeln den skjuts som den krävde? Om det är så kommer prästen få ett helvete.

Det här är lite vardagshumor.

Nasi Goreng med currysås.

Är det currysås bara för att arierna härstammar från indien?
Jag bara undrar.

När jag läste teorin för att klara körkortet så var det en fråga som gick i stil med:
Vad är det mest oväntade du kan möta i ett villaområde?
Svaret var då: ett rådjur som kommer genom en häck.

Den spontana tanken är då: Nej.

Det mest oväntade man kan möte i ett villaområde skulle nog vara en grupp dvärgar om sju som har lite färgglada kläder och varsin hacka över axeln. Och sjunger en glad trudelutt.
Fast i och för sig, det vore en väntad grej av dvärgar. Mer oväntat vore kanske om de gick på händerna och spelade mungiga.

Ja, det vore det rätta svaret på frågan.

Igår var det den internationella protestdagen mot kriget i Irak.
På flera platser runt om i världen demonstrerade foilk på gator och torg. Så även i Sverige.
Finns, det är väl bra. Men jag undrar över en grej.
Vad spelar det för roll om 23 palestinasjalsbeklädda ungdomar i till exempel Karlstad går runt med någon banderoll och skriker "Bush är en otäcking", gör det skillnad i det stora hela?

Jag skulle inte tro det. De drar nog bara på sig en förkylning.

Det här är ett riktigt avslöjande! Bra jobbat Aftonbladet!
Nog för att alla vet om det och att det varit såhär i flera hundra år så är det bra jobbat.
Om jag vill skicka en blomma, skickar jag den till herr Gerdin då?
Guldspaden är er, fortsätt såhär!

En jobbig grej måste ju vara om en tonåring med tourettes syndrom jobbar under en chef som heter Kuuk.
Stämningen på det kontoret måste vara lite tryckt.

Jag fyller jättemånga år i höst.
Men jag kan ändå tycka att sådant här är jättekul.

Mina fingrar är täckta av små sår som läcker ut blod. Det svider om man tar i dem. Jag vet för jag har pillat lite. För att göra det lite bättre (böjningen "dåligt bättre ?" ni vet) droppade jag lite fräsh citronsaft på såren. Ajaj, det sved kan jag lova. Jag fick liksom bita i fingret för att inte skrika. Dum idé, för då fick jag ett bitmärke också. Jag ville göra mig själv lite gladare igen så jag strödde salt i såren, vilket int eär en bra grej. Jag förväxlade nog socker och salt där.

Men för att göra rent såren så tryckte jag ut lite aceton på händerna.
The rest is history.

Jag vet inte hur många det var som såg Stockholm Live i onsdags, eller reprisen några dagar senare.
Ni som lät bli, ja ni missade ingenting. Ni som såg det, stackars.

Programmet gjorde nog sitt värsta bottennapp hittills.
Henrik Schyffer lyfte aldrig.
Özz Nûjen fick inte mina mungipor att lyfta en millimeter.
Och Henrik Elmér,
hans nummer blev helt misshandlat.
Han framstod som en konstig snubbe som inte kan vara rolig.
Vilket är fel. Han är en konstig snubbe som ÄR rolig.

Och de där sketcherna,
nej tack.

SVT borde producera ett 45 minuter långt stand-up-program utan sketcher och programledare.

Under kvällen var jag på stand-up igen.
Det var en bra uppställning.
Men liten publik. Fast bra.

Kristoffer Appelquist var MC och Dj Maze la musiken.
För tekniken stod jag vet inte vem men Glada Ankan var platsen.

Först ut var det en ny tjej, Ann-Sofie någonting. Widgren kanske. Vidlund tror jag.
I alla fall, hon blir bättre och bättre för varje gång. Bara det fortsätter så.

Sen körde den värmländske stockholmaren Håkan Jäder ett litet set.
Jag har börjat gilla honom mer och mer. Han har en sån lite äldre stil men gör det på ett bra sätt.
Så att till och med jag kan gilla det. Eller vad säger jag, jag är ju gammal. Mest till hur jag tänker.
Så egentligen är jag nog på samma nivå mentalt som Håkan är.

Sen var det en liten paus där någon occuperade toaletten under minst en kvart.
Bra jobbat. Jag fick verkligen hålla emot för att inte stå med våta byxor.

Efter pausen var det Martin Soneby som drog lite elaka skämt. På ett kul och lärorikt sätt.
Han lyckades få publiken emd sig denna gång, jämfört med senast han var här.
Då var det mest pinsamt, men det var Försäkringskassans fel. Inte hans.
Han är elakt rolig. Spana in honom om han kommer till Din stad.

Sist körde Råland Ulvselius, känd som mannen bakom skämten som andra komiker drar i tv-program.
Det måste vara lite hårt, att hitta på en bra grej och sen sälja den. Men, ja skit samma...
Han var ganska rolig, lite putslustig med en massa bra hyss man kan göra.

Ojoj, vad man kan ha kul åt saker som inte är kul. Egentligen.
Men som blir kul... för att man tycker det är kul. Eller nåt.

Jag befann mig mitt i stadens kärna, MittiCity, och skulle köpa mig något att äta. Det kurrade i magen.
Och då går man naturligtvis till, just precis, godishyllan. Jag kände mig sugen på en mättande Kexchoklad sådär påkvällskvisten, som det var.
Jag tittar runt lite ändå, ifall det skulle kunna tänkas finnas något annat godis som kan verka mättande.
Och då ser jag det! Paketet. Som ligger placerat i lådan med Break. Jag vänder på det och läser:
Grillad rostbiff 78.68 kr.

Någon har alltså kommit till Konsum, det var en Konsumbutik, med tanken
"Jag ska nog köpa lite rostbiff".
Denna någon har sedan beställt just rostbiff för en ganska bra slant.
Men på vägen mellan charken och kassan måste det ha hänt något.
Personen måste passera godiset.
Personen ser en härlig godisbit.
"Mmm", tänker personen, "Jag kanske ska ta en godisbit istället för rostbiff".
Personen lägger ner sitt paket med rostbiff och tar en godisbit.
Paketet med rostbiff får ligga kvar.

Godis är mat, eller vadå?
Have a Break, have roast beaf?

Märkligt, men väldigt väldigt roligt.

Okej. Först vill jag klargöra att jag inte tycker illa om tjejer som kör stand-up, men ibland kan man undra om det verkligen är rätt grej de sysslar med.

Det känns ganska ofta som att de är osäkra i sig själva när de måste säga fitta femton gånger på tre minuter. Kan de inte bara säga något kul om nationalekonomi? Eller något annat. Men det är klart, man ska skämta om det som ligger en närmast, det är det man kan prata bäst om. Men ja, tjejer borde ju ha något kul tätt intill sig. Fan, jag bara trasslar till det.

Kan ju säga att det inte är så kul med en kille som säger kuk femton gånger på tre minuter heller.

Sådär, nu har det gått ytterligare en halvtimme.
Och jag är lika sne på mig själv för det där fotogrejsimojset.
Så jag har försökt komma på bortförklaringar. Som inte fungerar men likväl.

1. Det är inte mig det är fel på, det är kameran.
- Ja, den kan fungera. Om man är döv. Och inte kan läsa på läpparna.

2. Min hund åt upp minneskortet.
- Dåligt, bara dåligt.

3. Jo, öhh... kameran, den kanske snart kommer figurera i media. Som Mockfjärdskameran.
- Bingo, den är jättebra. Inte. Tyvärr.

4. Jag erkänner... jag gav kameran till en liten tomte som aldrig hållt i en kamera.
- Tomtar? Trolleri om den ska gå hem. Tomtar och troll... Men åhh...

5. ( )
- Är en skiva med Sigur Rós.

6. Nej, jag har ingen förklaring. Men, jag hade trevligt.
- En stämning kan man inte publicera i en tidning. Tyvärr.