Tjyvlyssnat 1884.
Två män ~ 35 står på ett torg i Stockholm. Den ena ler väldigt mycket.
Man1: Oj du, igår hörde jag en riktigt rolig historia.
Man2: Hursa? Vad handlade den om?
Man1: Den handlar om Bellman.
Man2: Jaha, den. Den kom jag på.
Man1: Är det sant? Du är rolig. Jag gillade det där med grisen.
Man2: Grisen? Vafalls! Det är ingen gris med.
Man1: Klart det är en gris med.
Man2: Berätta den för mig.
Man1: Det var en tysk, en dansk och Bellman. De står utanför en svinstia. De slår vad vem som kan vara där inne längst. Tysken går in och kommer ut efter fem minuter, dansken går in och kommer ut efter tre minuter. Bellman går då in. Sen kommer grisen ut efter en halv minut. Grisen kommer ut. Det är så jävla kul.
Man2: Men vem äro denna som helt förvanskat min vits? Vill du höra originalet?
Man1: Gärna.
Man2: Till och med länderna är fel. Det var en ryss, en norsk och Bellman. De står utanför Gyllene Freden. Plötsligt tar ryssen upp ett fickur av renaste guld. Är det någon som vill veta vad klockan är, frågar han. Nej, säger de andra två. Tur det, jag hade ändå inte talat om, för uret är mitt. Då tar norsken upp en lussekofta. Är det någon som fryser, frågar han. Nej, det är ju mitt i sommaren säger de andra i munnen på varandra, varpå de slår ihjäl norsken. Bellman får blod på händerna och torkar av sig på ryssens björnrock. Ryssen blänger ont på Bellman men spricker upp i ett leende. De går på in på Gyllene Freden och dricker sig kalasfulla. Eftersom Bellman tål en del så faller ryssen i sömn efter ett tag. Bellman tar ryssens guldur och säljer det. Därpå återvänder han till Gyllene Freden och dricker upp alla pengar.
Man1: Den var inte så kul.
Man2: Så du gillar grisar du? Tidelagsälskare!
Man1: Är det något fel med det eller?
Tjyvlyssnat på Konsum.
Hört i kön till Kassa 2 på Konsum i Borås.
Man ~45 ska betala. I kassan sitter en tjej ~20.
Tjej: Var det bra så?
Man: Nej, jag ska ha ett paket Marlboro. Rött.
Tjej: Så, det blir 296.
Mannen tar upp sitt betalkort.
Man: Kan du ta det på fyrahundra?
Tjej: Ja. Tre hundra, och fyra hundra. Kvitto?
Man: Ja, tack.
Nu är det jämt.
(Nu känner jag att det här inlägget inte är så kul).
Elva korvar är ju alltid bättre än tio tycker man ju. Länge trodde jag att jag skulle få ha en korv tillgodo på korvförpackarna. Men idag hände det. Jag köpte ett likadant paket korv och öppnade det när det var dagsför mat. Däri låg inte alls tio korvar. Inte elva heller. Utan nio korvar.
Ja, det var liksom grejen.
Nu är vi kvitt, jag och korvförpackarna.
Tack.
Bra citat.
"...men det är också många likheter som inte finns".
Likheter som inte finns?
Hår med kropp.
Jag talar om hår med kropp. Oftast är det ju så att kroppen har hår. Så är de allra flesta människor skapade.
Men som sagt, sen finns hår med kropp. Till den kategorin hör bland annat Elisabeth Höglund.
Men jag vet inte om Carlos Valderama tar plats där.
Han borde liksom det på något sätt. Men ändå tvekar jag.
Är Carlos Valderama kropp med hår eller hår med kropp?
Betänkt då att Höglund är hår med kropp.
Bitter telefonförsäljare.
Värmlands Folkblad (VF) var det han ville att jag skulle ha. Jag svarade att jag snart ska jobba för den konkurrerande koncernen. Vilket är sant.
Då förslog han att jag skulle skaffa Karlstads-tidningen istället, varpå jag svarade
"jag skriver för dem också till och från".
Sen avslutade jag samtalet med att VF trots allt är gratis på nätet. Han lät bitter.
- - -
P3 repriserar Mammas nya kille i sommar. En fröjd.
Mycket märkligt var det.
En standardback som jag kallar det. Standard för mig alltså.
Nu till det märkliga.
Jag la mig strax efter tolvslaget igår. Då var allt frid och fröjd.
Tack vare en värktablett kunde jag sova i lugnt och skönt. Vid sextiden vaknade jag dock och gick upp på toa.
På väg in såg jag det inte. Det var först på vägen ut.
En stor blöt fläck på golvet. Jag tände lampan.
En stor BRUN blöt fläck. Trött som jag var kunde jag först inte riktigt komma på vad jag hade gjort.
Sen slog det mig. Cola!
Rätt och riktigt. Det var cola. Av någon anledning hade flaskan släppt från botten. Och allt innehåll hade runnit ut.
I min hall. Någon gång mellan 00-06.
Jag hade velat se det. Hur gick det till?
Orkade inte torka upp det då, lät det vara fram till åtta då jag gick upp.
Det var fortfarande blöt och ointorkat.
Mycket märkligt var det.
Sova inne och dricka mycket.
Man vill ju inte gärna lägga sig utanför huset. Det är lätt hänt att någon kommer och stjäl en.
Man vaknar upp i en sunkig källarlokal i typ Forshaga, och runt omkring står det små gangsters som säger halvläskiga saker i stil med "nu du" och "hjälp han lever". När man hör det senare känner man en smärta i huvet.
Men man kan inte känna efter, för händerna är bakbundna med Gaffatejp.
Tankarna börjar vandra. Vad är det som kommer hända nu?
Varför har gangstern ett badmintonracket istället för ett basebollträ?
Hur kommer det sig att det luktar nybakta bullar? Vems mamma är det som ropar?
Plötsligt rycks dörren till källaren upp och det kommer in en massa ljus.
Gangstrarna har inte låst dörren, smart! Någons mamma kommer ner och lossar på tejpen och ber om ursäkt å sonens vägnar. Man får en påse bullar och sen skjuts hem.
Det är inte värt besväret att sova utomhus.
- - -
Nu när det är varmt ute är det viktigt att dricka mycket.
Idag har jag druckit mycket.
Fem koppar kaffe. Men det hjälpte föga.
Det blev liksom bara värre. Jag blev kissnödig också.
En slags poäng.
Det lustiga med att ha en blogg som nästan ingen läser är att man på et ungefär kan skriva precis vad man vill och så kan man också skriva jättelånga meningar som aldrig tar slut för man orkar inte flytta fingret till den där tangenten med en punkt på som egentligen har tre punkter men för att få två punkter måste man trycka ner alttangenten och det är inte ofta man använder den faciliteten. Som det jag nyss skrev.
Fotnot: Word vill ändra alttangenten till älttangenten. Vad är en älttangent?
De lät honom kissa ner sig.
Karlstads enda och sista skivbutik slår igen portarna.
Visst, man kan handla begagnat på Knastret och köpa skivor på Åhléns, men Megahertz var den enda butik som man kan kalla "skivbutik". Men det känns inte som de tagit hand om den på det sätt som en butik är värd.
Det är mer som att butiken varit en kille som kissat ner sig.
Men istället för att hjäpa honom har folk bara ståt och pekat på honom och låtit kisset bli kallt.
Åhléns har haft bättre utbud den senaste tiden till och med.
Då får man stå sitt kast när man låter någon kissa ner sig i -20 grader och dra på sig en förkylning.
Så är det.
Önskeinlägg nummer 3.
Nu sitter jag här och verkligen funderar. Saker jag hatar... Nej, det är svårt.
Hata är ett starkt ord, undra om jag hatar någonting alls.
Fast det är klart, jag hatar när avloppet täpper igen sig.
Och att gå upp tidigt, när det är svinkallt ute och det dessutom blåser.
Hatar också när mjölken är slut. Och man vill ha stuvade makaroner.
Och pengarna tagit slut. Så man inte bara kan slinka ner och köpa en liter.
Utan man måste då betala med kort och få en avgift. Då blir det vattenmakaroner.
Och det hatar jag.
Nej, jag skojade. Jag hatar inte dessa saker. Inte vattenmakaroner i alla fall.
De andra avskyr jag nog bara väldigt mycket.
Pesten hatar jag nog.
Påsken är okej.
Posten likaså. Sålänge den inte är rysk.
Nåja. That's that.
Önskeinlägg nummer 2.
Ni minns dem säkert från det ni var små. De hängde över sängen.
De snurrade lite. Plingade lite.
Man fick tillverka sina egna mobiler i förskolan, på dagis, i lekis.
Oftast var det olika sortes papper. Eller "papp".
Ett slags styvare papper.
(Borde ju heta stypapp då och inte styvpappa kan man tycka).
Nu för tiden är det sällan man ser en mobil.
De där vindspelen som häner på verandorna är en slags mobil kan man tycka.
Men inte riktigt.
Småbarnen har säkert sina mobiler än.
Det var länge sen jag var liten.
Konstigt namn på en lek
Varför måste kortspelet Uno heta just Uno?
Det är skittrist att spela på en person.
Och att lägga patiens med kortleken är omöjligt,
för jag blir aldrig klok på vilka kort som motsvarar vilka i en vanlig kortlek.
(Inlägget är en repris från den gamla bloggen 19 maj 2006).
Ur led är tiden.
När infaller 24:44?
Om 24:44 nu skulle infalla någonstans borde det ändå stå 24.44.
Faktiskt.
Meddelande från en vän
En bekant vill prova det här att blogga men vill inte starta en egen just nu. Så här kommer vad han vill ha sagt:
j¨hi8jhojhpwj3rr4rrrfddrfuaegbdosåffwaunåknnfånösfåsknmfjhh¨92ty q38y8 yt w aw80 a+w9tya8 a ytty+wa8 ytm+t7 yrt a +8ya wye y+t y yt + + q23 + h3wh aweurw oaye yso ugrsk ugsd otwsgiyu dsp8asr0qawrq 80yseigyresou ygs y yg.
Tilläggas ska att han är tre år och elallergiker. Så nu har han en massa utslag. Att blogga är farligt.
(Inlägget är dagens repris från den gamla bloggen 18 maj 2006)
Grattis (repris)
Håll till godo.
Grattis Norge.
Jag tycker du är en skön prick.
Vi kanske skulle ta en fika någon dag?
Jag kan läsa en dikt för dig.
En dikt av Tage Danielsson.
Norge, jag gillar dig som fan.
Kempeklem.
Önskeinlägg nummer 1.
Så det inlägget kommer inom kort, eller i alla fall innan sommaren har blommat över.
Flodhästen äter 175 till 220 kilo mat. Per dag.
Det är ungefär lika mycket som 175 till 220 påsar mjöl om ett kilo vardera.
Bara för att ha som en måttstock menar jag.
Flodhästmamman kan bita av en krokodil. Med ett bett!
Vad kan din mamma bita av med ett bett? Precis. Respekt!
I Sverige finns inga vilda flodhästar. Men det är lätt att missta svenska barnfamiljer för flodhästar om sommaren, när de befolkar badplatser. Men kom ihåg, de mammorna är inte så himla farliga.
Det var lite fina fakta om flodhästar.
Tell me what to blog about, berätta vad jag ska blogga om.
Vad är det som händer?
Utan att jag skriver kommer det en massa läsare till bloggen.
Men utan att kommentera förstås.
Men orka blogga. Det är så sommaren 2006.
Eller tidigare/senare. Jag vet inte.
Blogga har aldrig varit min grej. Jag kan inte blogga.
Jag kan börja på en blogg, men jag kan inte fortsätta och avsluta.
Det är bara så. Jag. Vet. Inte.
Tråkigt?
Ja, där slog jag huvudet på spiken man kokar soppa på.
Vad ska jag blogga om?
Ni som läser,
vad vill ni läsa om?
Ni får komma med förslag.
Ge mig ett ämne som freebase:ar jag på det sen.
Come on, kom igen.
Let's do this, låt oss göra detta.
Now, nu.
This ain't that funny, detta är inte så kul.
I mean, this english and than swedish, jag menar, denna engelska och sen svenska.
I will stop it now, jag slutar med det nu.
Over and out, över och ut.
Rolig anekdot från förr.
Nu för tiden är det ju den som hyr ut lägenheten som är skyldig att se till att det finns en brandvarnare i lägenheten. Så jag gick till bolagets vaktmästeri och bad om att få en uppsatt. Jag fick ett positivt svar om att så skulle ske. Jag gav dem mitt lägenhetsnummer och traskade glad i hågen hemåt.
Efter att ha tittat i taket i en månad varje dag jag kom hem från skolan med negativt resultat uppsökte jag huvudkontoret. Där bad jag att få tala med han som styr över vaktmästarna. Han sa att jag skulle få min brandvarnare. "En sådan man kan man lita på", tänkte jag. Och tog bussen hemåt.
En månad senare hade jag fortfarande ingen brandvarnare. Då gick jag tillbaka till vaktmästaren i området.
Då får jag detta fina svar:
"Nej, det går inte att fixa nu, han är pappaledig".
Jippii!
Det finns alltså bara en snubbe som kan fixa att sätta upp en brandvarnare.
Jag gick därifrån. Oglad i hågen.
Men så en dag ringer det på dörren, någon vill sätta upp en brandvarnare.
Undra hur det hade gått om jag köpt en Volvo utan bälten...
(Kanske framstår som snål, jag kunde ju köpt min egen. Men en skyldighet är en skyldighet).
Sveriges svenskaste grej.
Jag hörde inte av mig till dem men kan berätta här vad jag tycker.
Det svenskaste för mig är:
Det är lördag kväll. Framför Tv:n sitter miljoner svenskar.
De har knappat in TV4. Där pågår någon slags gala.
Agneta Sjödin leder galan och har en glittrande klänning.
Bredvid står Bengt Magnusson. Någon panelkomiker roar emellanåt.
Svenskarna äter chips. Och dipp. Kanske en öl eller två.
Läsk till barnen.
Bengt läser upp telefonnummer. "Skänk en slant".
Svenskarna lyfter på sina telefonlurar.
För lyfte man på arslet och gick till telefonen.
De knappar in ett nummer, ringer eller skickar sms.
Klart. De har gjort sitt.
Svenskarna har skänkt pengar.
Det är onsdag eftermiddag.
Svenskar går på stan. En tiggare ber om en krona.
Får han någon?
Det är det svenskaste jag vet.